Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) Slutligen föreslog sir John Crompton en skål för damerna — ty skålar voro då ännu icke ur bruket — och derefter uppstego min tante och lady Crompton från bordet, och vi gingo alla ur matsalen, lemnande herrarne vid deras vin. Nu var klockan nära nio, och vi kunde höra musikanterna i det långa galleriet stämma sina instrumenter och göra sig i ordning till balen, som skulle följa. Det var nu tråkigare än någonsin. Några af de äldre damerna samlade sig i små kotterier och pratade om sina familjer och vänner. De yngre gingo omkring och gäspade öwer gravyrerna eller försökte pianot. Min tante satt käpprak i en hög stol och kämpade med sömnen. Jag smög mig bort till ett aflägset fönster och såg ut på snön, som åter föll i flockar. Efter en stund körde en vagn med skimrande lyktor tyst förbi fönstret, och så åter en, tills rummet började fyllas med nya gäster och herrarne kommo upp. Då kringhjöds kaffe, spelbord ordnades för dem som önskade spela, och de öfriga troppade af parvis vid uppmaningen af musiken, som nu muntert klingade genom den breda vestibulen. Min tante satte sig ned vid spelbordet och min hvithårige vän likaledes. Ingen erbjöd sig att föra mig till balrummet och ingen talade till mig, derföre blef jag qvar wid fönstret och lyssnade längtansfullt, och