Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1866, sida 2

Vära siskare. D. A. innehåller följande uppsats, som eger ett särskilt intresse för denna ort: Då man hör talas om våra fiskare eller besöker Sverges vestra kust, der de förnämligast vistas och bo uti en kal och klippuppfyld skärgård, då de äro hemma eller då de icke äro ute på kusteller storfiske, föreställer man sig vanligen en alltigenom fattig klass, rikt begåfvad med barn och genomkämpande nöden med den största försakelse. Detta är till största delen full sanning. Hårdare yrke än dessa fiskares finnes väl ej, men ändå skulle de icke vilja utbyta det mot ett makligare lif, ty de känna sig lyckliga deri och fortsätta vanligtvis dermed, tills döden för alltid befriar dem derifrån. Under det tiskrarne ligga i hamn (i synnerhet i städerna), för att afvakta gynsamt väder för fisket, lefva de dock vanligtvis i sysslolöshet och förstöra sina penningar på bränvin. Deras obenägenhet för arbete i land, ehuru tillgång på sådant finnes och dagspenningen oftast kan vara god, samt deras ansträngande sysselsättning under fisket göra, att de föredraga sysslolösheten, då tillfälle dertill gifves, i stället för en inkomstgifvande verksamhet. Svenskarne å de norska fiskarefartygen hafva vanligen halfva bruttoinkomsten af fisket sami dessutom en månadspenning af omkring 2 rdr specie pr man. När fisket är ymnigt, kunna således dessa fiskare förtjena bra och skulle äfven kunna göra ganska goda besparingar, om de för stodo att bättre hushålla med de penningar, som de ofta tycka sig hafva lätt nog förtjent. Det finnes visserligen många ordentliga karlar bland dem, men flertalet är beklagligtvis motsatsen. Det är denna sorglöshet, s som i hufvudsaklig grad leder förr eller senare till deras armod. Vår fiskeri-intendent på vestra kusten, friherre Uggla, har verkat ofantligt till fiskets förbättrande, ändamålsenligare fiskebåtar m. m.; men ännu mycket, och kanske det vigtigaste, återstår, eller förbättrande af sjelfva fiskrarnes samhällsställning och iföljd deraf deras ekonomiska existens, så att nöd och brist på ålderdomen måtte aflägsnas från dem. I detta senare afseende har vår regering med prisvärd välvilja och omtanke valt ett sätt, som i vårt tycke är det rätta