Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1866, sida 2

— De konstitutionella ländernas statsfor-: mer hafva hittills icke kunnat uppfylla dessa anspråk. Alla riksdagsombud väljas af valmännens flertal, och om der äfven finnes på samma gång en ganska stark minoritets-mening, så kan densamma ej vinna något afseende. Antag t. ex. att i en kommun med 2,000 valmän, hvilka böra välja 4 riksdagsmän, partierna äro nära jemnstarka, så väljer dock en majoritet af U valmän, då de hålla väl tillsammans, alla 4 riksdagsmännen, lemnande alltså åt de 999 ingen utväg öppen att, genom en representant för sina åsigter, göra dessa åtminstone kända. Det både förnuftiga och rättvisa vore här utan tvifvel, att partierna blefve representerade i mån af sin styrka, så att om af 2,000 valmän 1,500 tillhöra en åsigt, så böra de af 4 ombud välja 3, hvaremot de 500 böra välja den 4:de. Man har länge klagat öfver detta ,,majoriteternas tyranni; men saken har ansetts ej kunna lösas på annan väg, än att minoriteten får arbeta på att sjelf blifva det ju den nya minoriteten, som är underryckt, och orättvisan qvarstår, ehuru den nu drabbar det andra partiet. Åro så partiernas åsigter mycket skiljaktiga, så kastas samhället ifrån den ena ytterligheten till den andra. Dessa olägenheter blifva alldrastörst vid det medelbara valsättet, t. ex. vid en riksdags utskottstillsättningar. När majoriteen der häller tillsamman och icke hyser någon konsideration för minoriteten, så illsätter den hela utskottet af sitt parti. Det är sednare tider förbehållet att hafva sökt lösa denna svårighet, ja verkliga olägenhet med det parlamentariska systevårt brödraland Danmark, som först praktiskt och med framgång pröfvat detta valsätt genom vallagen af 1855, som ordnade valen till riksrådet, eller helstatens representativa församling. Sedermera har en engelsk lagkarl, Thomas Hare, utbildat samma princip och uppställt densamma i en genomförd vallag, hvarefter grundsatsen blifvit varmt förordad af den berömde engelsmannen Stuart Mill. Saken blef, oss veterligen, först omordad i Sverge i S. Warburgs ,, Svensk Månadsskrift, uti en framställning af Stuarts Mills samhällslära, ehuru den närmare utredningen deraf afbröts genom utgifvarens alltför tidiga bortgång. (Den ligger nu gömd bland hans efterlemnade manuskripter). Derefter har G. Hamilton upptagit ämnet till behandling i det sednast utkomna häftet af Nordisk Tidskrift, och slutligen emottaga vi, med gårdagens post, en fullständig framställning af llares System uti en liten brochyr, kallad: ,Representation för Minoriteterna genom Vallag, föreslagen af Thomas Hare, öfversättning jemte förord af E. I—d. Det valsätt, hvarom fråga är, har härigenom blifvit bragdt till den svenska allmänhetens kännedom och är väl värdt att begrundas, ej mindre i och för valen till rikstörsamlingen, än ock inom kommunerna. Vi vilja dock här, så tydligt som möjligt, redogöra för det nya förfarandet. Vi uppställa såsom exempel att 2,000 valmän skola välja 4 ombud, eller 1 ombud för hvarje 500-tal valmän. Hvarje väljare utsätter på valsedeln de personer han vill välja, i den ordning han önskar att de skola väljas, varande dervid ej bunden vid antalet 4, utan kan uppsätta flera eller färre personer. Då de i valurnan nedlagda sedlarne upptagas, derunder hvar och ennumereras, uppläses och antecknas endast första namnet på hvarje röstsedel. Så snart ett namn förekommit så många gånger, som qvoten af af det antal, som bör väljas, divideradt i spalmännens antal — således här siffran 500 — förklaras den så nämnde vald. Derefter fortsättes uppläsningen, dock så latt om den redan valdes namn återkommer i första rummet på någon af de följande röstsedlarne, så utstrykes detta namn och det närmast stående upptages i dess ställe, o. s. v. ända tills samtliga röstsedlar blifvit upplästa. Skulle icke på detta sätt hela antalet representanter uppnås, utses de som närmast uppnått den bestämda qvoten, dock ingen, som ej uppnått minst halfva qvoten (här 250). Blir valet ej ens på detta sätt afgjordt, så bestämmer enkel pluralitet valets utgång efter förnyad uppläsning af samteliga valssedlar och det namn, som på hvardera I förekommer först och ej tillhör någon reI dan vald. I Det är lätt att inse fördelarne af detta valsätt, som dock förutsätter så stora valI kretsar att flera representanter höra utsses. Antag att partierna här stått emot hvarsandra, i proportion af 1,500 mot 500, af hvilka de förra gifvit sina röster åt sina Åkandidater A., B., C. och D., men de sednare Åt sin kandidat X. — När nu A. I I fått sina 500 röster, så är han vald och de sedlarne bortgå. Sammalunda med B. soch C. Nu äro de 1,500 sedlarne gångna soch D. kommer alltså ej i fråga, utan X. som eger motpartiets 500 röster. Minoriteten får alltså här en representant, som den eljest ej erhållit. I Vidare är det en fördel act få rösta på flera eller färre personer, samt att få uppi från mer än ett fjerdedels århundrade tillbaka. Presentationer i sanning! Det var 6 f ö ö ö majoritet. Men när detta lyckats, så är met, genom ett nytt valsätt, och det är