Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1866, sida 1

i Sigtuna ämnade helsa på sina kamrater och vapenbröder, för att gemensamt med dem hälla en fältmanöver. Kl. 8 företogs resan af skarhskyttarne på ångf. Fyris ill ett antal af 125 man utom musiken, och samtidigt gick ordinarie båten också fylld med folk, som ville slå sig lösa och illbringa sin dag i det gröna. Under kanonsalut och helsade af en stor folkmassa gledo de båda båtarne ut med full musik, och skarpskyttarnes ångbåt såg ut som en flytande löfsal prydd med tvenne anor, flaggor och vapensköldar. Under hela resan gingo båda båtarne i bredd 5—6 famnar från hvarandra, och de som voro ombord på ordinarie båten hade tillälle att njuta af god och nästan för mycket musik. På bryggor och stränder stodo vinkande och saluterande menniskor och från förbiresande segelbåtar gafs kanonnelsning. KL 1, 11 landade båtarne vid Sigtuna brygga och emottogos af en asdelning skarpskyttar under befäl af kapten Björkman. Sedan man helsat hvarandra militäriskt, öfvertog major Lagerbring befälet öfver hela styrkan, hvarpå färden ställdes till kyrkan till gudstjenst, der Upsalas musikkår utförde psalmerna och skarpskyttekårens prest förrättade en kort gudstjenst. : Medan de nu bevista gudstjensten göra vi en liten utflygt i staden. När man med angbåt från Upsala kommer till landningsbryggan, ser man ej en skymt af stad. Det först på sednare åren som Sigtuna fått sig en ordentlig brygga, vid hvilken ångbåtar kunna lägga till, och den är bygd på pålar ut i vattnet, med kanske något fälliga landningsplankor. Sedan man 1 kommit upp får man sörja för sina saker sjelf — ty någon stadsbudskår eller något bäraregille finnes naturligtvis ei. r det då smutsigt får man traska nära Y, timma på landsvägen, innan ögat mötes af något gästvänligt hus. Man lider dock denna vedermöda med lugn, aldrahelst om man har sinne för en vackernaur. Sedan man kommit upp för en höjd mötes ögat till venster af de herrliga gamla ruinerna, af hvilka S:t Pehr först blir synig. Midt mamför sig har man den gamla staden, höljd i trädgårdar, och till venster den af skogklädda berg med landtliga hyddor och leende ängar omgifna vackra 5 unafjärden. Vår landtliga vandring går genom böljande sädesfält, och snart synas de båda ruinerna S:t Olof och Lars, kyrkan med sin rödmålade klockstapel uppe på berget och den i en dalgång liggande sekelgamla staden. Man är då ändtligen ramme och tågar in genom ,gatan — nej, det är blott en fortsättning af landsvägen, ty någon stenläggning kommer alrig i fråga — och man går direkt till irdshuset, eller den så kallade stadskällaren, för att tillförsäkra sig om en middag. Om det nu är bruket om hvardagarne, liksom det var i går, att man slår porten till midt för ens näsa med det hugnande svaret: ,vi servera ingen mat i dag — är oss obekant. Atminstone blir inte värden rik på sådana affärer. Vibådo om ett glas vatten, — samma bleklagda nej; vi bådo att få lägga in vår rock — och fingo i nåder göra detta, men — genom fönstret! Man ville i dag riktigt hålla sig obesmittad af verlden. Nånå, det är kanske seden så i Sigtuna. Hvad skall då en fremling ta sig till, posito att man icke, som nu, har en ångbåt att dinera på och till på köpet ingen bekant? Det är ett problem, som vi lemna en hungrande mage att lösa. Då ymnighetens gudinna strödde sina håfvor bland Sigtunesarne, så fingo somliga ,gästfrihetens gåfva (källarmästaren blef utan), och lyckligtvis kom oss denna till del. Sedan nu så var bestäldt besågos ruinerna, och vände vi våra steg till S:t Pehr såsom den för tillfället närmaste. Förlidet år var denna ruin ännu fylld af grus och stenar och såg högst ruskig ut. Genom den nitiske arkeologen och forskaren kapen Björkman har den nu blifvit rensad från sitt grus och ser helt inbjudande ut. Meningen är att göra detsamma med de öfriga ruinerna. Om staden är icke mycket att säga: den drifver krukomakeri i stor skala, eger två salubodar, en förfallen rådstuga, gräsväxta gator (landsvägar) och er gammal hederlig kyrka med pelare och walf i götisk stil, samt är delad förmedelst den s. k. malmen i två delar. Efter gudstjensten voro Upsala-skarpskyttarne bjudna af sina värdar på en enkel fältmiddag, hvarefter exercerades några timmar. Ett regn afbröt den annars i det gröna tillämnade konserten, som måst förläggas dit i anledning af sockenstämma i kyrkan. Kåren skulle i kyrkan tagit en liten entre för att understödja sin kassa — i det fria bestods musiken gratis. Kl. 6 vände man åter, och vid fra komsten till Upsala afbrä 3 keri ombord på Fyris, och stränderna lyste granna bengaliska eldar. En orä lig massa folk fyllde kajen och Islandsbron samt parterren, och flustret var briljant ekläreradt. Troligen voro alla mer än nöjda med denna angenäma utflygt. Upsaliensarne hade med sig en egen liten näpen uniformerad marketenterska, som egentligen tillhörde 3:dje kompaniet. Med musik tågade kåren upp och åtskildes. Här är ännu samma olidliga regnande, men fortfarande friskt. Landtmannen är Inu förtviflad öfver sin gröda och han har stora skäl dertill.