Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1866, sida 2

Sjöskum. IV. Strömstad den 19 Augusti. Klockan i stadens kyrktorn hade nyss slagit två på morgonen, då vi lade ut ur hamnen, fullt rustade till en sjöfogeljagt. Orsaken till vår affärd vid denna nattliga timma var den, att vi vid solens uppgång ville uppnå de yttersta skären, bland hvilka sjdern dragit sig undan, sedan han efter den 10 Juli åter börjat jagas. En svag nordvestvind fyllde nätt och jemt våra sesel och krusade den i månskenet skimrande vattenytan, öfver hvilken vi framsväfvade, medan de små vågorna sorlade framför båtens bog, likasom knotande öfver att störas i sin nattro. Detta var det enda ljud, som störde tystnaden omkring Hafvet samt de talrika skären framstodo i en blåblek belysning, och de hözre klipporna kastade skuggor utåt vattnet likasom ville dessa grå, ärriga resar räcka hvarandra händerna. Här och der aftecknade sig den hvita kroppen af en slumrande fiskmås mot en klippas dunkla bakgrund, medan en ensam tärna ljudlöst sled utefter vattnet. Vi nalkades de yttrsta holmarne af Strömstadsfjorden, och nu hördes på långt afständ ett doft, reselbundet brusande, snarlikt djupa suckar rån en jättes bröst; — det var hafvets lyning, som vräkte emot de öfver en half nil ifrån oss belägna Kosterskären. Det igger någonting obeskrifligt hotfullt i denna lyningens eviga vånda; det är det syssloösa vilddjurets knot öfver sin overksamet, — oceanens varnande memento mori! — Vi nalkades nu Lerskär, en kal, kaotisk cippmassa, i hvars remnor otaliga måsar ch tärnor hafva sina nästen, och som äfen ofta besökes af ejdergåsen. Med en iss spänning sågo vi det af månen förilfrade, skrofliga skäret likasom ila oss ill mötes: våra händer sökte ofrivilligt H EEE FAN RAD ok AR Ag ERT PA ke aln ng AS RR RAN ån NS