Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1866, sida 2

Article Image
gar! Tragiskt, men sanning... Vapenfrågan har blifvit föremål för en ganska liflig diskussion i den engelska tidningen The Field. Vid det nyligen hållna stora skjut-mötet i Wimbleton hafva flera olika bakladdningsgevär blifvit profvade, bland hvilka de mest framstående varit Henry patent — förut flera gånger omnämndt i Handelstidningen. Spencer, äfvenledes omtaladt, samt ett tredje amerikanskt gevär Remington, hvarmed en herr Kerr sköt 49, 50 å 51 skott på tre minuter. Detta sednare gevär, hvarmed laddningen sker skott för skott, förordas särskilt af en insändare Free Lance, major R. V., som anmärker bland annat, att med ett lingsamt bakladdningsgevär måste man gifva trupperna en revolverpistol för nära håll, hvilket åter ej behöfves med ett snabbskjutande. — Det är onödigt att påpeka, anmärker denne insändare, att med ett sådant system skulle följa en betydlig förbättring i öfningen. Fyrkanter till att motstå kavalleri hafva dermed upphört. Lord Clydes exceptionella vågstycke vid Balaclava, att emottaga ryska kavalleriet utan att ändra sin linie,) skulle blifva regel, och i sjelfva verket är kavalleriets kraft härmed ofantligt förminskad. Vigtigast i denna öfverläggning synes oss dock vara ett intyg i Samma nummer af The Field från en ,f. d. konsedererad officer, rörande den erfarenhet, som vunnits i det amerikanska kriget med de snabbskjutande gerären. Han erinrar att mynningsladdningen numera kan anses utdömd i hvarje arme, och om man nu har att tacka de preussiska gevären för denna upptäckt, så kunde man hafva hemtat samma erfarenhet från ,, Yankee-armåen. Uppgifvande några särskilta tillfällen då ett snabbskjutande gevär är ovärderligt, yttrar han gentemot The hieldes förordande af dubbel-pipan, jemförd med Spencers ge Det är odrägligt för en man i aktion att, när tiden är inne för att uppnå den yttersta snabbhet i skjutande, genomgå alla de rörelser, som äro nödvändiga för hvarje dubbelbössa, att plocka fram patronerna, lägga in dem och spänna hanen, mot att, med en enkel rörelse, nedtrycka pistonen på en Spencer och skjuta minst sju skott. Jag säger att det är odrägligt och en pina att under aktion handskas med patroner rör ett-skotts-bakladdningsgevär; och ingen som någonsin smakat behaget af att oafbrutet skjuta med en Spencer, skall någonsin tänka annorlundak. The Field återgifver dessa särskilta yttranden med den anmärkning, att han önskar se diskussionen fortsatt, emedan det oss klart att det är genom allmänheten, ej genom krigsdepartementet, som vi skola lösa frågan, om vi skola erhålla det bästa bakladdningsgevär för armeen. Äfven vår svenska , Tidskrift för Teknologi i dess sista utkomna 5:te häfte har ägnat en framställning åt de amerikanska gevären, redogörande för tvenne sådana, nemligen Henry patent och Peabody, beskrifningarne åtföljda af ritningar. Rörande det förra geväret anföres följande utlåtande af öfverste Wilder, som synes oss vara af stor vigt: -Jag anser det (IIenry patent) vara det bästa vapen, som kan användas för fälttjensten; mina -upper hafva ofta tillbakaslagit rebellstyrkor långt erlägsna till antalet, och detta beror hufvudsakligast på repetitionsgeväret, laddande sig gom svanskrufven, hvarmed vi voro beväpnade. Sedan vi använde dessa vapen hafva vi aldrig dragit oss tillba en fot sör huru stor fiendtlig styrka som helst. Vid IIOOveris Gap uti Tennessee slog ett af regementerne fullkomligt, den 24 Juni 1863. en brigad af fem regementen, som förlorade 500 man, under det att vår förlust ej uppgick till mer än 47 man. Efter hvad jag har sett är det omöjligt för en linie män, närmande sig ända till 150 fot nära en trupp. beväpnad med dessa gevär, att draga tillbaka utan att tillintetgöras, och kan ej skjuta, följe af den förfärliga eld den tår uthärda. Mina män synas tro, att de ej kunna besegras, och det förtroende, som deras vapen ingifver dem, fyrdubblar mina truppers duglighet. Om sty relsen använde de betydliga summor den betalar för vär fning att beväpna de i fält varande trupperne med det nya geväret, skulle efter min åsigt upproret snart kufvas genom dess armfbers fö ande, ty det är ej möjligt att motstå de förfärliga verkningarne ar ) Det borde ej hafva undgått den militära inändarens uppmärksamhet, att preussiska infanteriet, i det sista kriget, på samma sätt, med full framgång, emottagit det österrikiska kavalleriet på linie, i fyrkant, en manöver, som torde hafva i det närmaste spelat ut sin roll. Red:n af II. 1.

14 augusti 1866, sida 2

Thumbnail