Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1866, sida 3

kes hällning. Petersburg. Czaren har besökt den amerikanska eskadern. Belägringstillståndet är upp häfdt i guvernementerna Minsk, Mohilew och Witebsk. Från Ekesjö berättas om den förut nämnda ransakningen med hemmansegaren Samuel Reinhold Jonsson i Lid af Hessleby socken: Södra Wedbo häradsrätt förehade vid extra ting I Lördagen den 4 dennes ransakning om Anna Kristina Danielsdotters från Lid i Hessleby socken död. Ransakningen börjades omkring kl. 12 på dagen och fortsattes, endast med 112 timmas uppehåll för middagen, till kl. 1 på natten. Salen var öfverfull af åhörare. Ej mindre än 15 vittnen afhördes. Af deras omständliga berättelser, framgick följande: Den aflidna. Anna Kristina Danielsdotter, var född den 10 Juli 1838, och hade ett några år gammalt oäkta barn, som uppfostras af barnets morföräldrar, Daniel Zakrisson och hans hustru, boende i backstugan Sjömö i Karlstorps sm. Pigan hade sedan sistl. Oktober tjenat hos hemmansegaren Samuel Reinhold Jonsson i Lid, Hessleby s:n, var af ett lätt och fryntligt lynne, känd som lättsinnig, hade flera nätter varit ensam med sin husbonde vid en kolmila, för att vakta elden, och då folket gycklat deröfver, hade hon skrattande medgifvit det. Samuel hade aldrig varit väl ansedd inom socknen. Då det blef bekant att pigan åter var i grosess, hade käringar berättat detta för pigans husmoder och ingifvit denna misstankar att husbonden Samuel skulle haft olofligt umgänge med pigan. Hustrun hade derefter softa förebrått mannen hans lefnadssätt samt beklagat sig öfver sin olycka. Samuel hade då, dagarne före midsommar, vräkt pigan ur tjensten, föregifvande för henne, att han ej kunde behålla henne, emedan hon ej vore skattskrifven i socknen. Pigan begaf sig nu till sina föräldrar, men genom fadrens bemedling återkom hon i tjensten. I slutet af Juni blef hon för andra gången vräkt derur och begaf sig åter till föräldrarnes hem, der hon vistades några dagar, tills föräldrarne af sin husbonde förbjödos att hysa henne, emedan socknen ej ville åtaga sig uppfostra barnet, hvarmed hon var hafvande. Pigan hade då gått från stuga till stuga och bedt om herberge; på somliga ställen hade hon genast blifvit afvisad, på andra vistats några dagar, men blifvit afvisad sedan jordegare och socknemän fått reda på hennes tillhåll, allt af I fruktan för barnuppfostringsbidraget. I backstugan Grönäng på hemmanet Lids egor hade hon sålunda vistats 2 dagar, då Samuel och hans hustru kommit dit och hustrun utkastat den vid tillfället frånvarande pigans kläder samt förbjudit folket i stugan att hysa pigan. Under dessa den arma varelsens vandringar bade hon flera gånger besökt Samuel och bedt honom skaffa henne tak öfver hufvudet. Hvar hon kom hade man frågat henne, hvem som var far åt hennes foster. Hon hade oftast gifvit undvikande svar och bland annat sagt: ..pengar och lockelser (löften) gör att jag tiger, men blir barnet vid lif, skola ni nog få veta det. För sina föräldrar och på ett par andra ställen hade hon uppgifvit Samuel såsom den sannskyldige och sagt, att han lofvat henne ett tusen daler samt säd och potäter, blott hon kunde tiga, ty annars vore de olyckliga båda två. På böndagen om aftonen (d. 8 Juli) hade hon på bygatan träffat fem drängar och bedt dem följa med henne till Samuel och vara vittnen, då hon ville hafva honom att bekänna samt taga löfte af honom om herberge och det understöd han lofvat henne. De följdes åt och kommo dit kl. 11, då Samuel vid deras bultande öppnat och, sedan han fått veta hvem det var, tillsagt pigan att tidigt följande morgonen möta honom i kalfhagen. På morgonen den 9 Juli hade Samuel kommit till Grönäng och sökt, men ej träffat pigan samt yttrat i vrede (f modligen öfver hennes tillgörande aftonen förut) ,jag vet ingen annan råd än bära efter henne med en yx. Då Samuel aflägsnat sig, hade pigan inkommit i stugan o agt att hon träffat Samuel samt visat en tolfskilling, som han dervid gifvi henne. Samma morgon kort före ,,daframål hade Samuels arbetare ute på marken sett pigan möta honom, då hon ,nytert helsat .,god morgon Samuelsgubben, och han svarat: -är du redan så tidigt ute med ditt sqvalier? Samuel och pigan hade derefter samtalat, som det tycktes, i all vö skap, men så tyst, att ingen af arbetarne hörde just hvad som sades. Pigan hade slutligen gått åt det håll, der hennes lik sedermera påträffades, och Samuel hade följt arbetarne hem och lofvat dem att efter maten få taga sig hvila, men sjelf begifvit sig ut igen, åt samma håll som pigan. Detta var sista stunden, som något af vittnena sett pigan vid lif. Då arbetarne efter ,,daframålet återkommit till sitt arbete, hade Samuel också kommit dit; men en af arbetarne hade under hvilostunden sett Samuel gå upp på öfra våningen i sitt hus, men icke bemärkt om han dervid ombytt kläder. Sedan pigan ingenstädes varit synlig på 14 dagar, lät hennes fader på Söndagen den 22 Juli lysa efter henne i Hessleby kyrka. På eftermiddagen hade 50 å 60 personer beredvilligt samlats och spridt sig åt alla håll i skogen, för att leta efter henne. På aftonen påträffades liket i en med tallbuskar och småskog beväxt hage, tillhörande Lids egor, och på tillrop samlades folket der alltmera. I hagen fanns hvarken väg eller stig. Samuel var en bland de första, som kommo till stället. Han satte sig på något afstånd från liket och visade mycken likgiltighet. Då flera läto förstå sina misstankar på honom, bleknade han, men nekade och bibehöll sin antagna likgiltighet, icke ens yttrande några ord till deltagande öfver sin förjagade tjenarinnas olycksöde. Då någon yttrade till Samuel: ,.det är din piga; hvad skola vi göra vid det? hade han svarat: ..det angår mig icke. Liket låg på en sakta sluttning, med hufvudet uppåt, kroppen hvilande på ryggen med en lutning åt venstra sidan, venstra handen omfattande en mindre björk vid roten, högra armen böjd öfver kroppen, klädningen uppdragen till knäet, klädningsärmarne uppvikna, det ena benet rakt, det andra något krökt, håret. på ena sidan lossnadt från hufvudet. Liket spred en olidlig stank af förruttnelse. Ingen vidrörde det. Innan folket skiljdes åt, uppmanade man Samuel att hemta liket bort. Slutligen lät han beqväma sig dertill, och följande morgon hade han låtit några personer bortskaffa liket i en likkista. Då det vältrades i kistan, fanns hufvudet vara skildt från kroppen, och detta, jemte två lossnade halskotor, lades efteråt i kistan. Fyra framtänder i öfra käken voro borta, och en af dem hittades sedermera på platsen. Pigan hade alla framtänder i behåll, medan hon lefde. Gräset på stället var svart, såsom af gammal förtorkad blod, der öfra kroppsdelen hvilat, men ljusare der nedra delen legat. Der fanns intet, hvarmed den aflidna skulle kunnat ha afhändt sig lifvet. Liket forslades på vagn till Lids gård, der Samuel tillsagt sina drängar att köra det till kyrkan och köra raskt undan. De hade satt af i traf. Liket insattes i en bod vid kyrkan. Genom den häftiga T körningen hade kadavret fallit än mera sönder, hvilket försvårat obduktionen; och lärer provincialläkarens utlåtande ännu ej afgifvits. — Samuel I hade kommit till kronosjerdingsmannen och anmält, att hans piga blifvit funnen. Han ville ej ensam fara till kronolänsmannen; fjerdingsmannen följde Tderföre med. Samuel var under vägen mycket