Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1866, sida 2

eras här mindre ifrigt än i Lombardiet och To-1: kana; deremot önskar man på det högsta, att): strien och herraväldet i Adriatiska hafvet skall comma att tillhöra Italien .... Folket fördrager itan knot de många och stora skatter, hvilka ultsedan föreningen varit det ålagdt, samt visar i anning sig vara i stånd att uppfatta och värdigt senomföra den nationella idcen. AMERIKA. Såsom flera gånger förut är sagdt, ser det i Mexiko mycket illa ut. Kejsarinnan Charlotte gaf sig helt oförmodadt derifrån till Frankrike, för att försöka få den franska ockupationen förlängd. — General Almonte är rappellerad från sin post som mexikansk ambassadör i Paris. — Den belgiska legionen är, af brist på pengar och af andra orsaker, upplöst. — Det säges, att Matamoras är återtaget af de kejserliga trupperna. Dagens post. Innan fredsverket kommer till afslutning, tyckes det, som skulle hinder af allvarligaste beskaffenhet häremot uppstå. Flera telegrammer hafva antydt, att Frankrike helt oförmodadt framkommit med vissa anspråk på territorier i Tyskland; och ett af dessa säger, att Frankrike af Preussen begärt återställandet af gränserna från 1814, såsom nödvändiga på grund af de stora förändringarne i Tysklands politiska organisation. Visserligen saknar man ännu officiel stadfästelse på riktigheten häraf, men i sjelfva den politiska situationen är det ingenting, som med bestämdhet kan göras gällande deremot. Den likasom tryckande atmosfer, af hvilken, under de sisa dagarne, meddelandena från Paris och Berlin, angående framgången af de diplomatiska förhandlingare, varit omgifna, har tvertom gifvit anledning till förmodan, att det icke måtte stå alldeles rätt till. Man påminner sig härvid ovilkorligen kejsarens ord till en af hans ministrar, då Venetien var afträdt till Frankrike och utrikesministern yttrade sin förvåning deröfver. Efter hvad de franska tidningarne berättat, yttrade kejsaren då: , Det förestår ännu flera öfverraskningar i Europa. I den fred, som slöts i Paris d. 30 Maj 1814, bestämdes, att Frankrike väsendtligen skulle bibehålla samma gränser, som det hade den 1 Januari 1792, sålunda, att det, utom sitt nuvarande område, fick: det stycke af Belgien, som ligger söder om en linie mellan Maubeuge och Ginet (innefattande fästningarne Marienbourg och Philippeville) samt Saardistriktet med Saarlouis och den sydliga delen af Rhenfalz med Landau. Deremot erhölls icke Luxemburg. Det, hvarom i ofvanstående telegram närmast måtte vara tal, är således troligen Saardistriktet och den sydliga delen af Rhenbayern med fästningarne Saarlouis och Landau. Att kejsar Napoleon af ren oegennytta och fredskärlek skulle hafva öfvertagit det tunga medlarekallet mellan de krigförande makterna, har åtminstone en del af den franska pressen icke velat tro, utan ofta hänvisat på Luxemburg, Saarbruck, Landau, 0. s. v. såsom passande ersättningar. De preussiska organerna hafva deremot oaflätligt talat om, att kejsaren utan några afsigter för egen räkning skött sitt mäklarekall. Huru nu en underrättelse om Frankrikes anspråk på en restitution af gränserna utaf år 1814 skall i Berlin upptagas, gifver sig troligen snart tillkänna. Det är möjligt, att detta meddelande icke skall öfverraska diplomaterna — många vilja t. o. m. påstå, att saken redan för lägesedan varit aftalad mellan franske kejsaren och v. Bismarck — men visst är, att dessa anspråk skola på andra håll väcka stort uppseende. I Österrikiska regeringen skall hafva beslutat utgifva för 20 millioner florinerräntebärande skattkammar-obligationer, med tvångskurs, hvilket förstås af sig sjelft. Den österrikiskt sinnade mecklenburgska adeln har i en adress uppmanat storhertigen att nedlägga sitt befäl i preussiska armåen, emedan det icke anstår honom såsom regerande furste att kommender under en främmande suverän. Danmark. i