Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1866, sida 2

Penningemarknaden. Den känsla at bekymmer, som verkats af den förlängda tryckningen på penningemarknaden, är ingalunda i aftagande. Det börjar nu blifva en allvarsam fråga derom huruvida äfven en omedelbar nedsättning i engelska bankens diskonto skall förbättra det onda. Misstroendet har stigit till den höjd, att det ej är lätt att finna något botemedel deremot. Inom handelsverlden börjar den öfvertygelsen blifva alltmer förherrskande, att det enda som är att göra, är att blifva qvitt bank-akten af 1544. Det är alldeles klart, att engelska bankens direktörer, i deras nitälskan att strängt följa den existerande lagens föreskrifter, hafva framkallat den finansiella förlamning, som för närvarande råder, till försvagande eller dödande af all slaglig handel. Antag att de nu ville gå tillbaka — ett steg hvartill ej gifvas några tecken — så är det tvifvelaktigt om det ligger längre i deras makt att förbättra ett tillstånd, som deras förfarande har bidragit att förlänga, om ej att framkalla. En omfattande allmän undersökning utgör en tvingande nödvändighet, och om regeringen vore vis, skulle den förordna en sådan utan dröjsmål. Så skrifves i Daily News af sistlidne Tisdag, den 7 dennes. I samma blad anföres, att efterfrågan på penningar stigit, så att räntan i den öppna marknaden var ) procent. För utvalda papper hade transäktioner blifvit gjorda till 6 12 å 7 proc., örnämligast för kontinentens räkning. På Stock-Exchange var en ganska liflig efter