Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1866, sida 1

stort träd, som kommer ur en mans kropp, och alla äpplena hafva namn. Han såg åter på mig och förde handen till pannan. — Det är besynnerligt, — mumlade han, — men jag — jag kan inte påminna mig några Churchills häromkring. Hvar bor din far, Barbara? I Ipswich? — Nej, i London. — Så — så. Inte från Suffolk! Jag tyckte nog, att jag knappast kunde hafva glömt det namnet. Hvem är du hos, petite? Grants på Bosmere? — Jag vistas hos min tante, — sade jag, — på Stoneycroft Hall. Som jag hade en ofantligt hög tanke om hennes samhällsställning, sade jag detta med riktig stolthet och väntade att få se det göra en underbar verkan. Men fremlingen utbrast endast i ett hjertligt skratt och upprepade min tantes namn åter och återigen, som om sjelfva ljudet deraf roade honom. — Hvad, mrs Sandyshaft! — utropade han. Är hon din tante? Mrs Sandyshaft med de hundra grisarne! Iläller hon ännu hundra grisar, — Barbara? — Naturligtvis, svarade jag, — halft förolämpad. Han skrattade åter — blef sedan hastigt allvarsam och gick fram och tillbaka mellan solvisaren och porten några minuter, efter utseendet försänkt i djupa tankar. — Du har ännu inte sagt mig, hvad du gjorde vid bibliotheksfönstret, — sade han, — hastigt stannande och åter läggande sin hand på min axel. Jag kände blodet rusa till mitt ansigte, men svarade med temlig fattning, att jag I endast tittade in.