Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1866, sida 3

Bref från en emigrant 4) Newyork den 11 Juli 1866. Jag är nu lyckligen kommen hit, som du ser, men jag har så mycket att skrifva om, så att jag vet verkligen inte hvad jag skall börja med. Du har, som jag vill hoppas, fått det bref jag skref från Leith i Skottland, och der såg du, att jag blef tolk ombord på fartyget och fick första platsen i stället för andra. Du skall tro att det var en god förmån, ty på andra platsen hade passagerarne det icke för bra, dålig mat, trångt och ohyra, se der i korthet hur det var. På vårt skepp voro vi ändå lyckliga; endast en gammal 70-årig gumma dog; på en del af de andra emigrantfartygen, som ha kommit hit, har det alltid varit en hop döda och i år har det varit alldeles förskräckligt: ett fartyg kom hit med ett hundra, ett med tvåhundra och ett med trehundra döda, se der rysligheter, som det är godt att slippa vara med om. Vi kommo hit till Amerika Onsdagen den 4 Juli; det var om qvällen kl. 8,som vi först fingo se land. O, hvilken anblick! hela stranden blänkte af det herrligaste fyrverkeri; hundradetals raketer, brännare, svärmare, bengaliska eldar och allt hvad det heter på fyrverkerispråket upplyste den mörka qvällen. Tänk dig att ha varit på sjön i öfver en månad, så är det allt roligt att få se land igen. Orsaken hvarför det var en sådan fest i Amerika den dagen var icke för att vi kommo; nej det var för något helt annat, det var Amerikas största dag, årsdagen af den dagen, då amerikanska kolonierna förenades under en egen styrelse. Vi ankrade vid en ö, som kallas Sandy hook, för att vänta på lots, ty vi hade ännu 20 engelska mil till Newyork. Lotsen kom på Thorsdagsmorgon kl. 5 och så bar det af. Det är omöjligt att beskrifva hvad jag nu fick se, sådana stränder och holmar, som vi passerade — det var ett verkligt storartadt panorama: stränderna tätt bevuxna med löfskog och deremellan de vackraste villor och byggnader man kan tänka sig; på floden seglade otaliga fartyg och ångbåtar och deremellan små. vackra roddbåtar: — hvilket lif och rörelse! Passagerarne togos på ångbåtar från skeppet och till Castel-garden, ett stort hus, som emigranterne komma till, tillika med deras saker; våra saker fingo vi dagen derpå,hvarefter största delen af passagerarne reste vidare; jag tror ej att det var mer än 15 stycken, som stannade här. På Fredagen gick jag och skaffade mig ett inackorderingsställe, der jag betalar för rum och mat 6 dollars i veckan, men då lefver man som en prins. Jag var hos omkring 40 st. urmakare innan jag fick plats, men lyckligtvis fann jag slutligen en, som jag tror är bra. Det är på Broadway hos en amerikanare, som heter Robert Rait; detär en mycket stor butik, många gånger större än hr Malmsjös. Broadway är den största gatan i verlden. Jag begynte att arbeta i Måndags, arbetstiden är 9 timmar om dagen, med 1 timmas uppehåll om middagen. Jag får 12 dollars i veckan till att börja med, men tänker snart få mer; jag sitter i butiken och arbetar med fri utsigt åt gatan Broadway. Här är mycket varmare än i Sverge om sommaren; jag var derför tvungen köpa mig tunnare kläder än de jag hade med mig hemifrån. Jag är så glad att jag reste hit och har icke en enda gång ångrat det; mycket mindre nu, ty här är just ett lif efter min smak och man kan allt förtjena bra mycket mer än i Göteborg. ) Red:n har erhållit del af detta enskilda bref från en emigrant, som utgick med ångfartyget ,Mauritius.