Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1866, sida 1

Provincialläkare-mötet i Stockholm den 18 och 19 Juli 1866. (Bref till Hand-Tiden från en tillfällig korrespondent.) Ibland de många möten, som under denna sommar hållits i hufvudstaden, är det ett, som synes hafva alldeles undfallit den allmänna uppmärksamheten, men som likväl är deraf förtjent. Sverges provincialläkare — denna talrika och aktningsvärda embetsmannakår — har äfven i år samlats till så stort antal, som varit möjligt, med afseende å svårigheten för desse embetsmän att aflägsna sig från sina stationsorter, för att öfverlägga om några önskningsmål, som äro af vigt omedelbart för dem, men äfven medelbart för den stora allmänheten. Då brefskrifvaren erhållit tillgång till de vid mötet förda protokoller, vill han redogöra för ifrågavarande möte, som hölls den 18 och 19 sistl. Juli månad och hvartill 25 ledamöter infunnit sig, hvarförutom 11 voro representerade genom fullmakter. Desse 25 läkare, från skiljda landsorter, infunno sig först, enligt träffad öfverenskommelse, till förberedande sammanträde å Hotel Rydberg, den 17 Juli kl. 7 e. m., då ordförande utsågs — härtill valdes provincialläkaren i Göteborgs och Bohuslän d:r A. Monten — och arbetsordning antogs m. m. Sessionerna höllos sedermera, de två påföljande dagarne, i svenska läkaresällskapets lokal, som blifvit välvilligt derför upplåten. Sammankomsten d. IS Juli öppnades af den utsedde ordföranden, d:r Montän, med en redogörelse för de åtgärder, som vidtagits med anledning af de vid sednaste möte, i Juli 1865, beslutade und:a ansökningar till Kongl. Maj:t. Dessa ansökningar hade varit följande: 1:o om befrielse för provincialläkare från skyldigheten att med det nu föreskrifna edsformulär underteckna alla deras betyg och attester, äfven af obetydligaste beskaffenhet, i hvilket ämne und. ansökan blifvit gjord redan 1562, hvilken dock ej lyckats tillvinna sig nådigt bifall. I denna sednaste ansökan, som varit införd i Hygiea (Augusti-häftet 1565), erinras hurusom läkarne, genom skyldigheten att städse upprepa det långa edsformuläret, vore försatta i en exceptionell ställning, enär alla andra embetsoch tjenstemin, högre och lägre, afgifva sina embetsintyg utan tillsats af någon ed eller särskilt åberopande af sådan. Läkarne yrka nu, med allt fog, att blifva satte i paritet med alla andra edsvurne embetsmän och anmärka, då k. sundhetskollegium uttalat den åsigt, att edsformuläret utgjorde för läkaren en ständig påminnelse om vigter af den handling han utfärdar — det de vågade tro, aft någon speciallag för sumvetsgrannheten af provinciallikarnes em betsätgärder icke vore af behofvet påkal lad. Äfven på denna förnyade ansökning bad Kongl. Maj:ts beslut ännu icke fallit. 2:0 om förhöjning i provincialläåkarne lönevilkor, efter samma princip som föj lärarne vid rikets elementarläroverk. Äfven derutinnan hade en underd. an sökan blifvit gjord år 1862, hvilken blit vit af k. sundhetskollegium tillstyrkt. Principen af successiv löneförhöjnin d. v. . med tillökning i lönen efter vis