Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 3

quis rapport tilll befallningsh:de stämmer i allo öfverens med s stförhällanået; det är en man, som ej klagar f i sista stund, och nu har han stora skäl der Ity godt är ej att taga der ingenting finnes att taga. Befälet, som varit vid kanalen, bestod af hederliga och bra karlar, som alltid hafva stått på arbetarens sida och gjort allt för deras räkning. Blandade ämnen. . Skendöd. I finska tidningen ,,Björneborg för den 21 Juli läses: Under loppet af veckan har man i staden hört omtalas en händelse, som på det naturligaste sätt förklarar denna annars efter mångens mening ganska invecklade fråga. Enligt berättelsen skall nemligen, för en kortare tid tillbaka, en arbetskarl, hvilken varit hemma från Sastmola socken och derstädes förehaft något slags arbete på hafsstranden, i följd af någon onämnd omständighet fallit i vattnet och drunknat. Hans lik hade genast blifvit upptaget och bortfördt till hans anhöriga, hvilka, med iakttagande af de öfliga ceremonierna, besörjt hans svepning, kistläggning och slutli begrafning, hvilken på ett likaledes sedvanligt sätt någon dag derefter hade försiggått på samma församlings begrafningsplats i närmaste grannskap af kyrkan. Folkets på orten tro om den drunknade mannen var således den, att han var död och att mullen snart skulle utföra den sista processen med hans efterlemnade qvarlefvor. Emellertid skedde det, att en dödgräfvare, ett par dagar efter det jordfästningen fö ått, infann sig på begrafningsplatsen för att skotta upp ett nytt rum för någon annan till stället anländande, eller kanske också för att fylla igen den graf, som den drunknade hade erhållit, men hvilken ännu ej hunnit blifva igenskottad öfver honom. Vid sitt första steg på den fridlysta platsen gjordes dödgräfvaren uppmärksam på ett från dylika ofyllda grafvar annars mycket ovanligt ljud, hvilket bestod uti ett upprepadt bultande och klappande, omvexlande med suckar och qvidande, ängslansfulla läten. Han tänkte sig om; bilderna af de många hemska händelser, han hört omtalas, föresväfvade hans inbillning, och han kom till den slutsats, att den onde, som alla dessa berättelser så lifligen aftecknat, nu ändtligen på fullt allvar ville anst älla ett försök med honom. Han fann derföre skäligt vara att lemna sitt för tillfället föresatta arbete till en annan gång och att i det stället vandra hem för att för sina närmaste anförtro den skrämmande händelse han upplefvat. Den sålunda uppkomna historien om den onde, som låtit höra sig från en osylld graf, utbredde sig förklarligtvis ganska snart öfver trakten och antog dervid, som vanligt är, ganska vexlande former. Förstinstundande Söndag anlände historien också till församlingens pastor och egde då ännu så mycket qvar af dess första ursprungliga skick, att han fann skäl-vara att anställa en undersökning. Man begaf sig till grafven. Man hade sin pastor med sig och man lät ingen fruktan mera afhålla sig: man steg ned, man öppnade locket till den dödes kista och såg den drunknades lik, men — ett lik, som kort förut uppgifvit andan och genom blodiga märken ihufvudet, på händer och fötter, äfvensom genom åtskilliga andra tecken, gaf tillkänna att det dessförinnan hade gällt en hård kamp emot kistans starka lock och väggar. Persiskt insektpulver. I Tidning för Trädgårdsodlare läses: Detta pulver består som bekant af de torkade och pulveriserade blommorna af Pyrethrum roseum och P. carneum. Båda trifvas sullkomligt väl hos oss och finnas frön till dessa växter att tillgå i hvarje fröhandel. Vid K. LandtDbruksalkademiens experimentalfält har denna sommar jemförande försök verkställts med insektpulver, tillverkadt af blommor växta derstädes, och importeradt insektpulver, meddeladt af hr E. W. Tjäder. Det svenska insektpulvret hade en ljusgul färg och sötaktig lukt, något liknande lukten af välbergadt hö. Det bereddes sålunda. att blommorna afplockades så snart de öppnat sig fullkomligt, torkades i solen — hvartill flera dagar åtgingo — sönderstöttes derefter i en mortel till fint pulver. Det utländska pulvret hade en något mörkare färg och jemte den sötaktiga kändes en skary stickande lukt, liknande den af s. k. sabadill eller husarfrö, som finnes att köpa å apotheken. Det är således antagligt att det utländska pulvret var blandadt med sådant. Vid försök visade sig båda sorterna ganska verksamma emot bladlöss, myror och flugor, och någon skillnad emellan dem i verkan kunde oaktadt noggranna iakttagelser icke förmärkas. Bladlöss, som beströddes med pulvret, dogo deraf. I en mindre myrstack, belägen på ett ställe der dess tillvaro var besvärlig, oc h hvarmed flera försök förut gjorts att förgöra, dödades myrorna på en kort stund genom att myrstacken först upprördes, så att myrorna kommo i stark rörelse, hvarefter de sedan öfverströddes med insektpulver. Husflugorna tyckas sky pulvret, men om de sakna annan föda och socker sammanrifves dermed i en mortel, äta de deraf och dö. — Rörande odlingen anse vi att växten bör erhålla en torr, mager plats om pulvret skall bli fullt verksamt, och skulle odling deraf i större skala kunna bli ganska lönande. Pyrethrum roseum är derjen te så vacker, att den förtjenar plats i Ir trädgård, ensamt betraktad såsom prydnadsvBibelns östanvind. (Ur tidskriften Söndagen). .Khamsin, eller ,,de 50 dagarnes vind, är Egyptens Sirocco. Han blåser 50 dagar å rad under månaderna April och Maj, med få afbrott, under hvilka man kan andas fritt. Hans verkan på naturen är sorglig. Solen betäckes dervid såsom af en brun slöja; aflägsna föremål synas dystra, och nära belägna antaga en besynnerlig hårdhet i sina konture Uti södra Frankrike och Italien medför sirocco ofta regn och kännes snarare såsom en fuktig än torr vind. Uti Egypten deremot är den alltid förtorkande, och det till en sådan grad att bläcket torkar på pennan då man skrifver; möblerna spricka; huden på kroppen kännes såsom om man sutte framför eld; hästarne gifva gnistor ifrån sig, då man stryker dem med handen, och när man upphänger tvättadt linne i ett fönster, blir det torrt inom några minuter: Husens tak, der man eljest så gerna vistas, äro omöjliga att bestiga, och man känner der en hetta såsom framför en bagarugn. — ,En morgon?, säger en resande, ,,voro vi nödsakade att gå ut, och fastän klockan ännu ej var 10, var hettan så odräglig i solen, att ansigtshuden sprack och vi kände oss nästan såsom glödande i hvarje lem. Träden låta bladen sloka, blommorna vissna, och vi tänkte på Profeten Jonas, när solen stack honom på hntvudet, hvilket ord vi nu först r förstodo. Äfven personer, som älska värme allra högst, begripa nu hvad Job menade, då han suckade efter skuggan; och i sanning, huru måste ej den, som under sådana dagar arbetar på fälten, i fullaste mening sucka efter skuggan. Ösianvinden, hvarom det i Bibeln så ofta talas, är sannolikt just denna Sirocco, åtminstone har den alldeles samma natur. Den vind, hvaraf Jonas såg sin kurbits förtorkas, var uppenbart en het och förtorkande vind. Samma förhållande är med östanvinden, som nämnes hos Profeten Osea (Os. 13: 15): Östanvinden kommer, cn Herrans vind, uppstigande från öknen, och brunnen skall uttorka oeh källan försina. Hos Hezechiel läse vi desslikes (Iez. 19: 12) om vinträdet: Östanvädret förI torkade dess frukt; dess starka grenar vordo sönderbrutna och förtorkade, och med eld förbrände. — Denna vind framställes alltid såsom en bild af den allsmäktiges vrede och sättes till motsats emot de milda vindar, hvarom det talas i Höga visan: Statt upp nordanväder, och kom sunnanväder, och blås igenom min örtagård, att dess örter må drypa. T elegram. HULöRa d. 7 Aug, Wien. , Wiener-Zeit. meddelar o de 9 artiklarne i färdraget om sredshreliminärer, af hvilka den å:äje arstikela bestimmer, att befolkningen ra—