Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 2

tiga tornet och hela östra fronten daterade sig från Tudorernas tid. Norra flygeln, med dess fula fronton och klumpiga korintiska pelare, var uppförd under Jakob den förstes regering och ritad af Inigo Jones. Gärden och inkörsporten voro i renaissance-stil, och småbyggnaderna voro italienska. Om der någonsin funnits en plan, hade den blifvit öfvergifven och glömd sedan fullbordandet af den aldra första delen af byggningen. Likväl var den ett så intressant prof på byggnadskonst, som man någonsin kunde önska se; pittoresk just genom dess osammanhang och, i ordets fullaste mening, historisk. Såsom förläning tilldelad någon aflligsen ättefader i de normanniska kungarnes tid, hade denna egendom stannat i hans efterkommandes händer många århundraden innan en sten af den närvarande byggningen var lagd. Gifven till en Farquhar, hade en Farquhar innehaft den allt sedan. De voro icke rika, men deras härkomst var oblandad, och deras ära obefläckad. En Farquhar stred med utmärkelse i det tredje korståget under Richard Lejonhjerta och var närvarande vid belägringen af Acre. Carl den andre hade, i sin långa landsflykt, få anhängare mera trogna än cen James Farquhar af Broomhill. Senare stredo två af huset, fader och son, för Carl Edward i den olycksfulla drabbningen vid Culloden, och föllo sida vid sida. Från den tiden lefde familjen Larguhar i sträng tillbakadragenhet, blandade sig föga i politiska och krigiska frågor och egnade till största delen uppmärksamhet åt åkerbruksintressen. Ätt förbättra, bygga, bruka jorden, köpa, hade nu under mer än ett halft århundrade utgjort egarnes till Broom