Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 2

hill stolthet och nöje. Huru de hade tvistat med min fars farfar om köpet af Stoneycrost Hall, och huru de allt sedan med afundsjuka blickar belraktat de bördiga sexhundra tunnland, som i så hög grad skulle ökat deras egna egendomars värde och vigt, var en historia, som min tante var förtjust att berätta. Hur det var, kunde hon ej tåla familjen Farquhar, och de fanns ingen med det namnet, om hvilken hon kunde tala utan fördom. — Farquhars i sanning! — brukade hon vyresigt utropa. — Tala inte med mig om Farquhars! Jag är trött att höra talas om deras unkna förfäder och deras dumma stolthet. Det har inte funnits ett uns förstånd i familjen på de sista tvåbundra åren, Bab. Den gamle mannen var en narr, den sist aflidne var en narr och den nuvarande är en narr eler tokig Tokig, tror jag, Bab; och du kan lita på mina ord. Jag litade likväl icke på hennes ord, utan hyste helt olika åsigter med afseende på den närvarande egarens till Broomhill förstånd och skicklighet, efter att hafva hört olika omdömen öfver honom. Hugh Farquhar var utomlands, då hans fars hastiga död lemnade honom utan någon nära slägting iverlden. Underrättelsen träffade honom i Genua; men, till hela socknens förvåning, förde den honom icke hem. I stället för att skynda tillbaka till England, tog han ett skepp till Österlandet och hade varit frånvarande allt sedan. Huset tillslöts; portarne till parken stängdes och tjenarne afskedades, utom ett par, åt hvilka uppsigten af boningen anförtroddes. ÅÄr efter år gingo på detta sätt. Gräs växte i de långa al