Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

smila och smickra och ställa dig in hos mig — draga nytta af min död — blifva en lögnare, en smickrare och en tiggare Och hvarföre? Emedan jag är rik! Åh ja emedan jag är rik! Jag satt liksom förvandlad till sten men till hälften fattande hvad hon me. nade och ur stånd att svara ett ord. — Rik, i sanning! — fortfor hon, uppretad mer och mer af sina egna ord oci vandrande fram och tillbaka mellan fönstret och bordet. Aha! vi få se! Vi få se Hör på mig, barn! Jag skall icke testa mentera dig någonting — icke ett öre Vänta det aldrig — hoppas det aldrig Om du är god och sann, och om jag tyc ker om dig, skall jag vara en vän för dig medan jag lefver; men om du är låg och falsk och ljuger för mig, skall jag förakt: dig — hör du? Jag skall förakta dig — skicka hem dig — aldrig tala till dig el ler se på dig mer. I alla händelser, skal du inte få någonting genom min död! In genting — ingenting — ingenting! Mitt hjerta svällde inom mig — ja; skälfde från topp till tå — jag försökt att tala, och orden tycktes qvätva mig. — Jag önskar det inte! — ropade ja, häftigt. Jag — jag är icke låg! Jag ha icke sagt några osanningar — icke en enda Min tante stannade tvärt och såg sträng på mig, som om hon ville läsa ända in min själ. — Bab, — sade hon, ämnar du säg mig, att din far inte sade någonting ti dig om hvarföre jag kunde hafva bjud dig hit eller hvad som kunde komma deraf Ingenting? Icke ett ord? — Han sade, — att det kunde blifv