Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1866, sida 2

inträffar ej sällan den omständighet, att den agent derstädes, som skulle derifrån vidare befordra emigranterna, antingen helt och hållet vägrar att göra detta, med mindre emigranten betalar något af denne agent fordradt tillskott i och för passagen, eller ock går agenten i författning om emigranternas försändande på de uslaste betingelser, som möjligtvis kunna erhållas. Det händer derföre ej sällan att fartyg: anlända hit med öfver 1,200 emigranter, då utrymmet knappast skulle varit tillräckligt för hälften af detta antal. Fogas härtill, att sådana fartyg oftast äro af den sämsta beskaffenhet och behöfva betydligt längre tid för öfverresan än hvad fallet är med de ordinarie ångfartygen, samt att provianten — af ett slag, hvarvid emigranterne ej varit vane — oftast otillräcklig, alltid är af den uslaste, ja ej sällan skadligaste beskaffenhet, så inses lätt, hurusom under sådana omständigheter hvilken farsot som helst ombord å dessa fartyg lätt kan utbryta och förorsaka de förfärligaste härjningar. Att de grymheter och det omenskliga beteende, för hvilka utvandrare å dylika fartyg äro utsatte från såväl befälets som manskapets sida, ej sällan är af den mest skamliga natur, derom vittna ej blott emigranternas egen utsago, utan jemväl förhandlingarna inför de amerikanska domstolarna uti anklagelser mot amerikanska sjökaptener i detta afseende, En allmän klagan är, att emigranterna blifvit bestulna på alla effekter, som de tilläfventyrs medbragt, och nästan alltid förklara de stölder stå i sammanhang med den agent, som i Liverpool eller Hamburg skulle ombesörja deras vidare befordran. Det vanliga sättet lärer vara, att agenten tillsäger emigranterna att gå ombord å ångfartyget, dit han lofvar att sedermera transportera effekterna; en gång komna. ombord å fartyget få de ej gå iland, och då fartyget inom kort afseglar, qvarstanna effekterna hos agenten. Det är derföre högst vanligt att vid ankomsten af en Steamer medförande emigranter från de förenade rikena ett större antal bland dem befinna sig alldeles utblottade. Alldenstund dessa emigranter utan tvifvel i Sverge betalt en summa, som skulle varit tillräcklig för att på ett anständigare sätt bestrida hitresan, så torde närmaste orsaken till det elände, hvarför emigranterna äro utsatta, vara att söka deri, att dylika agenter tillåtas ingå kontrakt för befordring af passagerare utom Sverge, sehuru ej ringaste garanti finnes för att de ämna eller kunna uppfylla de förpligtelser, som de åtagit sig. Det är med hufvudsakligt ändamål att hemställa till kongl. kollegii gunstiga pröfning, huruvida något i detta afseende för utvandrarnes betryggande kan från det allmännas sida vidtagas, som jag trott mig böra bringa till kongl. kollegii kännedom ett förhållande, som säkerligen kostat flera hundra skandinaver lifvet och som under innevarande sommar, med anledning af den ständigt tillvexande emigrationen såväl som kolerasjukdomens utbrott å emigrantfartygen, hotar att förorsaka större förödelse, än tillförene varit fallet. Föranledt af det elände, som råder bland det stora antal emigranter från de förenade rikena och Danmark, hvilka nu qvarhållas ombord å de med kolera behäftade ångfartygen vid härvarande karantän, har bland härvarande skandinaver bildats en kommitte, hvaraf jag är ledamot och hvars ändamål är att skaffa nödiga medel för att så vidt ske kan förskaffa våra lidande landsmän passande föda, läkarevård och skötsel genom personer, med hvilka de kunna göra sig förstådda, på det ej alltför många lif måtte onödigtvis förspillas; ty enligt här gällande lagar kunna de friska passagerarne å ett fartyg, hvarest koleran utbrutit, ej tillåtas att lemna detsamma förrän 3 veckor efter det sista holerafallet inträffade d fartyget. Följaktligen äro de friska passagerarne å dylika fartyg utsatta för att antingen sjelfva förkomma af koleran eller, i händelse enstaka kolerafall fortfarande förekomma, då att få qvarstanna ikarantän hela sommaren. Kommittens verksamhet har redan krönts af glädjande resultat. Kongl. svenska och norska konsulatet i Newyork den 22 Juni 1866. C. Edv. Hahicht. Sedan kongl. kommerskollegium öfverlemnat ofvan intagna rapport till kongl. civil-departementet samt densammas innehåll meddelats herr statsministern för utrikes-ärendena, har framställning till vederbörande i ministeriel väg skett med anledning af de lemnade uppgifterna om grofva bedrägerier i Liverpool och Hamburg mot de svenska emigranterna. De nya riksdagsmannavalen. Som kandidat för Upsala, af flere anledningar förtjent att ifrågakomma vid det stundande valet, framhälles i en till Upsala-Posten insänd artikel professoren i statsrätt vid Upsala universitet, Rydin. Vi antaga att mer än ett landsting i rilot Skall säöla tilOoOna Sv danna am värt