Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1866, sida 2

leles opåtaldt tillåtit sig sådana insinuaioner, som de, hvilka nu fylla G. P:s palter. Red:n meddelar här nedan ännu en inind uppsats rörande våra banlhförhllunden, hvilken uppsats, hållen i en rätt fanatisk ton, hvilar på svår missuppfattning af saken, hvilket vi vilja söka visa i af H.-T. några efteråt bifogade anmärkninga Insändaren yttrar: Då Lazare icke lemnat s på de anmärkninvar och kontrafrågor, som ni gjort med anledning i Lazares skrifvelse, införd i n:o 169 af eder tidning, torde ni tillåta mig att detta hufvudsakligen fullgöra. Ni känner eder lad och, oaktadt edert motsägande. har ni samvetsförebråelser — uppriktig är ni och bona fide handlar ni — derom kan Lazare vara förvissad, ty eljest hade han fått för Achilleshälen. säger, att vår banklagstiftning cj känner till några privilegi er! Besynnerligt. — När K. M:t eger rättighet att pröfva lämpligheten och nyttan af illämnad banki ttning och alltså kan fastställa sökt oktroj åt ett, men neka sådan fastställelse åt ett annat bolag, så är den fast a bolagsordningen väl ett privilegium, och till följd af banklagen ett bolag med fastställd ordning eger utgifva tryckta (skuld)-sedlar, hvilket enligt allmän lag vid svårt straff är förbjudet, så kan j ke finna annat än, att vår banklag ganska känner privilegier. Att Coquelin och andra utmärkta författare förorda sedelntgifningsrätt för banker, bevisar ingenting nelin och andra utmärkta förfatare hafva också lärt, att bankinrättningar hjelpa till att draga såväl kapital som bytesmedel i form af pengar ifrån de orter, hvarest öfverflöd derpå finnes, till sådana, der brist ä ande ps vara solklart. Den nyaste tidens erfare ederlägger dock denna sats och visar, att tilloc hmed emot ruinerande ränta bankerna ej äro i stånd att fullgöra detta enkla åliggande. Dessutom är att hvad för Frankrike och England yttigt. äfven är det för Sver I Sverge utgör landtbrukaren den stora allmänheten och denna allmänhet kan endast med fara för sin ekonomiska existens hegagna sig af handelsbanker) — och deri ligger ett stort fel i vår banklagstiftning, att den framkallat endast handelsbanker. I Frankrike känner jordbrukaren. i. e. jordegaren van, att såsom sådan inlata sig med handelsbanker, och i England behöfver jordegaren föga lån. Kreditivrörelse är en ypperlig sak — jasa är den det? Kanske också för jordbrukaren? Ja — för bankerna, ty dyrare pengar än sådana lyftade på kreditiv gif knappt, et skötes, hvad man kallar, väl. Om kreditiv-afgiften är en procent å hela kreditivet och räntan pro et co x procent och kreditivet i genomsnitt har blifvit It under ett år till en fjerdedel af sitt bekosta de begagnade penningarne — tio procent pro anno. Att bankerna, sådane som banklagen dem skapat, kunna vara nyttiga för personer, hvars affärer äro korta och sm till följd deraf utan synnerlig k kunna emplojera korta pengar, det nekar ins gen, men för det allmänna, för (stjuf?-) modernäringen — denna kan begagna endast ett obetydligt belopp af korta pengar eller lån, den behöfver långa lån, och sedan banklagstiftningen låtit bankerna till sig suga nästan alla tillgär dliga pengar, finnas för låndtbruket ga långa lån, numera knappast korta emot den valuta, som jordbruket eger, nemligen jord. Så har banklagstiftningen förvirrat begreppen hos de kloka financiererna, att jord i deras ögon numera knappast är valuta och dock lemnar jord numera högre afkastning och har alltså högre kapitalvärde än förr, då den ansågs representera kapital och var belånbar. Är icke detta ett orsaksförhållande emellan bank. lagen och ,.allmän ruin och politisk undergång? Känner ni detta verkligen icke? Jag kan ej tre det. Men vidare. Banklagen har genom sedelutgifningsrätten etablerat ett premium för det kapi: , som drager sig till bankerna, stundom i forn af aktier, stundom såsom depositum, vanligen begge formerna. Kapitalet drages på så sätt från landtbruket i den form, som landtbruket kan be. ) Ins:n skrifver alltigenom -bankarhyilket v tagit oss friheten rätta. I. T