Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 2

Staden och Länet. Industrilotteriet. Den nu pågående kandinaviska industriexyositionen i Stockwolm har många lärdomar att erbjuda. så har man oomtvistadt måst erkänna )anmarks öfverlägsenhet på isynnerhet renne områden: möbelsnickeriets och guldmedsarbetets. Och denna öfverlägsenhet igger deri, att man här, jemte en god eknik. tillegnat sig en god och fast konsttil. Guldsmederna hafva företrädesvis lemtat sina förebilder från de i Oldnorliska museum uppsamlade fynd af gamla xyllene armband, broscher och nålar, och nöbelsnickarne hafva följt uppgjorda kontruktionsritningar af artister, som gått rrkesmännen till handa. Så har, hvad Danmark angår, den sköna konsten verkigen gjutit sin anda öfver åtminstone lessa vigtiga grenar af handtverksindustrien. Men dertill har ett annat moment ovelersägligen mycket bidragit, d. ä. Dannarks industrilotterier. De förnämsta nu Stockholm uppställda arbeten voro utörda på beställning af ett utaf dessa loterier, hvilket under flera år verkat i denna riktning. Af svenska alster stå de af Malmö inlustrilotteri beställda och utförda snickeriwbeten de danska närmast, vittnande lerom att man äfven hos oss kan, med användande af samma medel, uppnå samma ; : —5 — RR OR Aer Ö ft m—— — n:0c—f—k—jj— mål. Men lotteriet är ett hazardspel, anmärker man, och ändamålet, äfven om det vinnes, kan ej helga det dåliga och demoraliserande medlet. Vi dela ej denna rigoristiska uppfattning. Har menniskan i allmänhet en viss lust för hazarden och gör det henne ett nöje att våga en liten insats på förhoppningen, så ligger deri ingen annan fara än den som vidlåder alla våra nöjen, nemligen att de kunna öfvergå till en passion, som icke längre beräknar tillgångarne. Men icke kunna vi derföre utdöma alla nöjen och förströelser. Fastmer är det ofta klokt att inleda hågen derför på en ofarlig bana. Vi hafva länge haft konstföreningar i vårt land och man skall icke kunna förneka det icke de väsendtligen bidragit till uppehållande af vår målningskonst, såväl omedelbart, derigenom att artisterna fått afsättning på sina arbeten, som medelbart, derigenom att oljemålningar blifvit spridda till personer, som helt visst eljest aldrig hade inköpt dem, äfven om de dertill ej saknat medel. Konstföreningarnes utlottningar bero dock äfven på hazarden. Hvarföre är det då mera syndigt eller förderfligt, att inrätta industrilotterier? Månne icke fastmer häri kan ligga en afledning för en håg, som eljest skulle offra långt större belopp på vida farligare spel? Dessa lotterier äro, anmärker man, beräknade på vinst. Ja — och detta är oundvikligt, emedan der äfven kunna uppstå förluster, derest lottförsäljningen går illa. Men denna vinst tillfaller ingen enskilt, utan användes till goda ändamål, hvilka, hvad de svenska lotterierna angår, helt och hållet afse industriens befrämjande och konstens uppmuntran. Vi tro alltså, att man kan med godt samvete fördraga dessa institutioner, hvilka, om de rätt ledas, skola komma att bära goda frukter. Det väsendtliga i denna ledning ligger i uppköpen, och dervid hafva vi, hvad Göteborgs industrilotteri angår, försport flera anmärkningar, af hvilka isynnerhet den, att man beställt och uppköpt alltför litet industrialster af Göteborgs handtverkare, utan företrädesvis gynnat Stockholm. Denna anklagelse är mycket orättvis. Den första seriens uppköp voro hufvudsakligen från Göteborgs yrkesmän, men när den andra serien inträdde och lotteriet erhållit ett långt större omfång, var det nödvändigt att utsträcka uppköpen till handtverkare öfver hela landet, och företrädesvis Stockholm. Ty endast på detta sätt kan industrilotteriet i Göteborg (det kallar sig ej längre , Göteborgs industrilotteri) blifva ett svenskt industrilotteri, dit man tydligen sträfvar, om man också ej velat eller ansett lämpligt att ännu antaga en sådan benämning. När så den stora industriexpositionen i Stockholm inträffade, var man angelägen att der göra så stora inköp som möjligt, af de bästa och jemförelsevis billigaste arbeten, dels för att dermed tydligen visa det man ej var bunden vid Göteborg, dels för att kunna genast förete goda och anslående vinster. Så har man vid denna exposition dels inköpt, dels beställt industriartiklar från yrkesmän ej tillhörande Göteborg till ett belopp af c:a 15,000 rdr utaf de 60-å 70,000 rdr, hvartill sådana inköp, derest allt går väl, komma att göras ). Detta belopp är, såsom man finner, ganska litet, när man betänker att här var ett tillfälle — den stora expositionen — som ej fick lemnas obegagnadt. Det är ock ganska troligt att man dermed förebyggt upprättande af enahanda lotteri i hufvudstaden, sedan dess yrkesmän erfarit, att de kunna hos Göteborgs inköpsnämnd påräkna en opartisk hänsyn till sina arbeten. Vill man deremot tvinga härva) Då summan af de i Stockholm gjorda inköpen uppgår till omkring 25,000 rdr, så afgå härifrån 10,000 rdr för dels oljemålningar, dels arheten inkönta af vrkasmän 3 QGätaharae