Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 1

a — under vandringen i industripalatset alltid så gerna återvänder, hörde jag en dag en person, som tycktes med stor sakkännedom uttala sig öfver porslinsfabrikationen i allmänhet, yttra, att ifrågavarande fabriks parian-massa är till sina särskilda beståndsdelar mera svensk än fabrikens simplaste fayence. Jag vet dock icke huru dermed förhåller sig, och om vi betrakta den utställning af fabrikatets beståndsdelar, som Gustafsberg anordnat bland alla de färdiga produkterna, ser man att åtminstone Cornevalls-leze befinner sig bredvid fältspat, bränd och malen, sinta, brä och malen, och de derefter färdiga parianstyckena i såväl obrändt som brändt tillstånd. Dermed må dock vara huru som helst, det vissa är att dessa färdiga parianstycken synas utmärkta och att det är svensk företagsamhet i främsta rummet samt derefter till större delen svensk arbetsskicklighet, som åstadkommit dessa profbitar, hvilka sedan begagnas för att i det allmänna lifvet sprida den nära bekantskapen med de svenska konstverk, hvilka utan denna fabrikation icke kunnat blifva så allmänt bekanta och värderade. Det är deruti, som, enligt vår åsigt, Gustafsbergs förnämsta styrka ligger och hvarför hvarje svensk konstvän bör känna sig tacksam. Professor Molin, vår utmärkte skulptör, har ett stort namn inom fäderneslandet och, enligt hvad vi sflera gånger erfarit från främmande länder, är han mångenstädes känd och aktad (en fransk konstkritiker uttryckte sig, för någon tid sedan, om hans Bältespännare på ett sätt, som visar att denna konstprodukt äfven inom Frankrike, der den varit exponerad, värderas såsom ett af samtidens allra förnämsta); men om man frågar en konstvän i Sverges landsorter, huruvida han sett t. ex. de nämnda ,, Bältespännarne, skulle han svara att han tyvärr blott hört talas om dem — såvida Gustafsbergs kopior i parianporslin icke redan trängt till de aflägsnaste trakter, och bekantskapen med den utmärkta konstproduktionen således redan hunnit blifva temligen allmän. Det är derför Gustafsbergs fabrik så väl gjort sig förtjent af sin silfvormedalj och som den på samma gång så väl förtjenar fäderneslandets tacksamhet. Bland fabrikens arbeten i denna väg äro, utom de redan nämnda , Bältespännarne, fontänen, vattenbäraren samt konungens, drottningens, hertigens och hertiginnans af Östergötland byster, alla i parian, modellerade af professor Molin. Den också på expositionen befintliga ,.gardisten i parianporslin är, såsom troligtvis hvar och en känner, modellerad af prinsessan Eugenie, hvilken, om hon också ke är en fulländad artist, dock torde få räknas såsom en aktningsvärd dilettante. Någon har sagt, att man alldeles icke får jemföra den danska porslinsfabrikationens alster med den svenska dito, ty, heter det, de äro incommensurabla storheter. Det talet förstår jag icke, och jag har tvärtom tillåtit mig att med fullkomligt opartiska blickar gå från den ena utställningen till den andra, noga jemförande begge i hvad de otvifvelaktigt ega jemförelsebart. Uch jag tycker mig hafva funnit, att den danska fabrikationens biscuitarbeten alldeles icke ega något synnerligt företräde framför Gustafsbergs parian. Jag vågar till och med påstå, att det ingalunda är den blinda patriotismen, som dervid bestuckit mig, ty i fråga om konst och industriens efterbildningar efter konsten, jag säger det med fara att kallas för dålig patriot, känner jag intet fädernesland. Det är äfven att hoppas, det den sven? ska allmänheten tillbörligt uppskattar Gustafsbergs så högt aktningsvärda sträfvanden i meromnämnde afseende, och jag tror att detta redan är fallet, ty jag har hört att fabriken för parian-tillverkningen sedan öfver ett år sysselsätter en särskild skulptör (det är hr Forsberg, hvilken genomgått akademiens konstskola). som varit så uteslutande upptagen med förfärdigandet af ,, Bältespännarner, att han icke medhunnit något annat. Äfven från utlandet lära numera beställningar ingå, men fabriken har svårighet vid att tillfredsställa efterfrågningar endast inom Sverge. Då det nu med rätta antagits såsom bruk af flera fabrikanter (man ser det lyckligtvis inom några delar af expositionen) att nämna ej blott patronen, utan äfven arbetaren, anser jag mig böra meddela, att Gustafsbergs fabrik uppgifvit, att det är hr Pettersson, verkets ordinarie modellör, som utfört fabrikens öfriga plastiska arbeten. Hr Pettersson har åtnjutit undervisning i slöjdskolan härstädes, men har för öfrigt ingen konstnärlig underbyggnad, utan arbetade först endast såsom snickare — en så mycket större