Från Krigsteatrarne. Enär straxt etter sjöslaget vid Lissa de derom afgifna berättelserna voro högligen stridande mot hvarandra, och då man både i och utom Italien fästat stora förhoppningar vid detta lands flotta, hafva vi ansett det vara af intresse att meddela hvad som kan gifva upplysning om dessa förhållanden. I en korrespondens från Ancona heter det nu: ,, Efter det resultatlösa beskjutandet af ön Lissas befästningar, skulle det den 19 dennes komma till en sjödrabbning mellan amiralerna Persanos och Tegetthoffs eskadrar i samma iarvatten, under det italienarne beredde sig att göra en landstigning. Genast erhöll vice amiral Albini, under hvilkens befäl denna landstigning skulle utföras, kontraorder och tillika anvisning att med sin afdelning, i hvilken inga pansarfartyg funnos, draga sig bakom den öfriga flottan. Persano och Vacca, med 8 pansarskepp, gingo mot den österrikiska flottan. Ön Lissa, nära hvars stränder slaget stod, är en af Dalmatiens största öar, belägen omkring 60 kilometer från fasta landet. Ar 1859 var den redan besatt af fransmännen, då freden i Villafranca afbröt den franske amiralens vidare framryckande. Här utvecklade sig nu en strid mellan de nämnde eskadrarne. Luften var tryckande; knappast en svag bris rör