Brixen den 13 Juli 1866. Vincenz, furstbiskop. De österrikiska manisesterna, vare sig tt de utfärdas af prester eller lekmän, ro ständigt uppfyllda af missbruk utaf juds namn samt af krassa orthodoxa utjutelser. De neapolitanska emigranterna i Rom dafva efter Österrikes sednare missöden pjort allt för att bereda sura dagar åt den sterrikiske ambassadören i Rom, hvilket sått så långt, att den påflige polisdirekren Randi måst inskrida. De flesta af migranterna hafva emellertid nu försvunvit från Rom. Venetiens afträdande och le österrikiska vapnens olyckor i Tyskand hafva ändrat sinnesstämningen hos xkonungens af Neapel anhängare, hvilka örut låtsat vara så trogna. De gifva nu in sak förlorad och skola utan tvifvel vädanefter finna sig i sakernas nya ording. Enkedrottningen, född österrikisk ekehertiginna, lärer hafva fått höra många )itterheter af emigranterna. FRANKRIKE. Kejsaren har lemnat Tuilerierna och bezifvit sig till S:t Cloud; enligt ,Patrie skall han sedan resa till Vichy. Under hans uppehåll på sistnämnde ställe skola kejsarinnan och den kejserlige prinsen stanna i S:t Cloud. Från Vichy skall kejsaren resa till lägret vid Chalons och der fira festen den 15 Augusti, vid hvilken hans gemål och son skola infinna sig i lägret. Under kejsarens frånvaro komma ministerråder att hållas i S:t Cloud under kejsarinnans ordförandeskap, Man har i Paris hyst mycken fruktan, att Viktor Emanuel, genom anspråken på Syd-Tyrolen, skulle försvåra fredsverket. Någon sanning torde också hafva legat till grund för denna fruktan, men man anser numera, att vidsträcktheten af de italienska anspråken blifvit öfverskattad. Italien har visserligen hittills upprätthållit sina anspråk på Syd-Tyrolen, men skall utan tvifvel finna sig nödsakadt att rätta sig efer omständigheterna. Ville Italien åberopa sig på sitt fördrag med Preussen, för att omkullkasta de af Frankrike och Österrike godkända fredspreliminärerna, så skulle roligen kabinettet i Berlin gifva till svar, att italienarne, innan de gjorde anspråk derpå, måste eröfra Syd-Tyrolen, och att det icke vore möjligt att fördröja fredsverket, för att beröfva Österrike ett terriorium, som hittills ansetts som tyskt land. Åiven om Preussen icke i detta afseende utöfvat någon pression på Italien, är det likväl visst, att Frankrike i denna stund använder hela sitt inflytande för att bestämma Viktor Emanuels regering till moderation och till antagande af förmedlingsörslaget. Och om Italien tör sin militäriska honnörs skull skulle vara benäget att fortsätta striden, är det — efter de sist ingångna telegrammerna — fullt antagligt, att en sådan önskan skall få stå tillbaka för högre intressen. ENNGLAD. Innan parlamentet upplöses, skall det hafva att förändra de lagliga bestämmelserna om utleverering af utländska till England flyktade förbrytare. Den 19 dennes ha lordkanslern till öfverhuset inlemnat ett redan af ministeren Russell förberedt lagförslag, som skall komplettera det år 18438 mellan Frankrike och England afslutade utlevereringsfördraget. Pranska rättsakter, antingen i original eller i bestyrkta afskrifter, skulle, enligt detta förslag, ega gällande krast i England. I första läsningen har ölverhuset antagit denna bill. DONAUFURSTENDÖMENA. Sinnesstämningen i landet blir allt lugnare och den politiska ställningen vinnel i fasthet. Högsta domstolen har upphäft den dom, enligt hvilken Licbrecht, telegrafoch postdirektör under KISas regering blifvit dömd till 10 års fängelse, Han har också redan frigifvits. Högsta domstolens utslag uttrycker, att den i de lägre instanserna fällda domen tydligen vittnade om, at personlig fiendskap föreskrifvit densamma och att Liehrecht i de knep, som KIsas regering gjort sig skyldig till, endast spelat en underordnad rol. Kusas s. d. ministrar äro äfven amnestierade. För att kunna fortsätta de påbörjade arbetena vid Sulinamynningen, har den s k. Donau-kommissisnen beslutat göra ett ån på 40,000 dukater. Detta lån skal förräntas med 10 procent och betäcka genom de afgifter, som fartygen vid inli pandet till och utlöpandet från Sulina måstc betala. Dagens post. ENGLAND. Vid det i ett af våra telegrammer omtalade reformmötet i Hyde-park var en stor massa menniskor närvarande, som genast i början såg sig omringad af polis och militär. Det-heter, att militärens och polisens framfart kostade ett menniskolif och att bland de sårade finnas många polisbetjenter. Enligt ,,Indep. belge lyckades det icke den beväpnade styrkan att undanskassa folket, hvilket behöll platsen Konflikten har fått förökad betyde o igenom, att Hright tagit parti för inbjudarne till mötet mot regeringen och polisen. Några dagar före mötet sände han nemligen sekreteraren i reformföreningens bestyrelse följande skrifvelse, daterad Rochdale den 19 Juli: Min herre! Jag tackar föl a Ä r inbjudningen att öfta lag s