Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1866, sida 2

dag — ett löfte som den älven höll. Efter den föregående nästan höstlika väderleken stämde denna förändring ensamt alla sinnen till glädje och lockade hufvudstadens befolkning ut i det gröna. Att alla vände sina steg åt Djurgården en sådan dag som i går, behöfva vi väl ej säga. Och huru man än klagat öfver att hufvudstaden är folktom, så kunde man i går ändock se att här finnes folk, mycket folk! På många år, skulle vi tro, har ej Bellmansfesten öfvervarits af så många kådare och åhörare: hvart man såg på Djurgården rörde sig stora skaror, och kring den lagerkransade bilden af ,Nordens störste sångare var det stor trängsel. Sällskapet Par Bricol tågade upp till Bellmans byst vid S-tiden och dess sångare utförde som vanligt åtskilliga Bellmanssånger der, omvexlande med två musikkårer, den ena placerad bakom bysten, den andra ofvanför Bellmansro, hvilka spelade de kända, kära Bellmanstonerna. Under afsjungande af sången: ,, Stå stark du ljusets riddarvakt, tågade P. B. från bysten upp till Bellmansro, från hvars öfre balkong sångarne sednare på aftonen läto sina toner klinga ut bland Djurgårdens ekar och de lyssnande folkskarorna, hvilka, till en del, dröjde länge ute i den månljusa qvällen. — Komministratur. I den lediga komministersbeställningen vid Kungsholms församling har Stockholms stads konsistorium uppfört: i första rummet hofpredikanten Sundel, i andra t. f. bataljonspredikanten vid flottan Leopold och i tredje läraren vid Kraftska flickskolan, Hallin — de två sista utan ansökan. — ,. Moderna finansoperationer. Aftonbladet synes ej hafva kunnat undandraga sig att införa efterföljande insända uppsats, ehuru den blifvit ställd så afsides som på den otillbörliga nones försäljningen af de ka 5.300 tons stål och jern, som under ofvanstående rubrik i Måndagens Aftonblad omnämndes, torde böra offentliggöras att den mäklare, som användes, och hos hvilken, enligt annonsen ,,närmare underrättelser meddelas-, alldeles icke kunde lemna de upplysningar, som för försäljning äro oundvikligen nödvändiga, såsom stämpeln på tackjernet, detaljerad specifikation på de ,,smidda stålarbätena, när tackjernet och Bessemergötena tillverkats etc. — och yttermera ville eller kunde icke mäklaren referera till den person, hos hvilken dessa upplysningar kunde fås. Det synes nästan otroligt att lagen kan tillåta ett dylikt förfarande, hvarigenom konkursmassans egendom af så stort värde kan bortslumpas, utan att vederbörande göra det möjligt att infordra anbud från England — den enda marknad, der så stora qvantiteter jern skulle kunna säljas mot kontant betalning inom en månad. Tt.