Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1866, sida 1

sitt föregående besök på detta ställe redan undanröjt en ansenlig del af den yttre betäckning, som dolde de större block, hvilka stängde hålans öpp: ning. Det dröjde således ej länge innan de båda männens förenade krafter hade blottat dessa i hvarandra inpassade block. — Nu nedrasade en af de öfre stenarne, och en kolsvart öppning gapade emot dem. Emedan hålans inre, enligt beskrifningen, var ganska rymligt, och Figueras redan förut låtit den yttre luften inströmma, fruktade våra skattgräfvare ej att fortsätta sitt arbete, som nu var jemsbörelaevis lätt. De arbetade således oförtrutet till dess de öfvertygat sig att de verkligen hade undanröjt det sista blocket, som stängde öppningen, De hejdade sig nu ett ögonblick för att hemta andan och ordna sina tankar, hvilka nästan förorsakade dem en svindel, Grottans öppning var tillräcklig att låta er man i nedböjd ställning intränga i klippan, och de stenar de nedvältat bildade en ansenlig, slut tande hög nedanför sjelfva ingången, hvilken liknade en likbent trehörning. Med klappande hjertan och i skuggan af de framskjutande afsatserna stodo de båda männen tysta och stirrade in i denna mörka gång, hvilken de hoppades skulle föra den till rikedomens förlofvade land. IIvilka voro väl de ras tankar i detta ögonblick? Det skulle erfordrvolymer att skildra, men den förherrskande känslar hos dem båda var en vild, nästan hemsk glädje Och högt öfver dem 1 den klara, genomskinlig: ethern sväfvade den tysta, majestätiska månen ocl tycktes le svårmodigt åt menniskornas äflan och dårskap. Våra skattgräfvare unnade sig ej många ögon blicks hvila, ty båda längtade efter upplösniäger på det sagolika äfventyret, ehuru de emotsågo de jmed den oförklarliga ångest, som menniskan alltic erfar i afgörande ögonblick, Gjörwell var den förste, som bröt tystnaden och sade med osäker röst: