Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1866, sida 3

23 Blandade ämnen. En kallblodig tjuf. En industririddare i Lonlon, som på fackets vägnar nyss hade aflagt besök i ett varumagasin, blef, just då han utkom lerifrån, anhållen af en polisbetjent, hvilken tyckte sig se något misstänkt hos honom och derför fråsade hvad han hade haft att göra derinne. Tjufven lät emellertid alldeles icke förbluffa sig, utan svarade med största lugn; under det han igenom sina glasögon med ett öfverlägset leende. betraktade polismannen: ,,Ah, jag är ju egaren! Polismannen narrades af mannens kallblodighet och respektabla utseende och urskuldade sitt förmolade misstag med nödvändigheten af att hålla en skarp uppsigt öfver till och med välklädda personer, och tjufven emottog mycket nedlåtande uräkterna samt berömde till och med polisbetjenten r hans tjenstifver. Knappast var emellertid denne kommen på sin station, förrän anmälan ingick att t i samma magasin bortstulits föremål af stort rde och att man för stölden misstänkte just en person af samma utseende som den respektable mannen med glasögonen, och polisbetjenten kunde till sin stora förargelse ej betvifla, att han hade bortkastat sina ursäkter på sjelfve tjufven, som bortgick med dyrbarheterna i sin ficka. Se opp nalle! En af hofjägmästare II. Falks ildre jagtvänner, kapten C. J. G. Länroth, har meddelat berättelse om följande tilldragelse i balks jägarlif: I sina yngre är hade H. Falk gifvit sig ut i sällskap med sin bror, ,Janke, för att söka björn. Bröderna voro beväpnade med enkelstudsare, och knallhattständningen var ännu okänd. Janke Falk stötte på en björn och lade an på honom på nära håll, men i följd af snö från träden klickade geväret, så att endast fängkrutet brann af. Jägaren ansåg sig nu till spillo gifvan för misshandling af björnen, ty på flykt var ej att tänka och hans vapen var obrnkhärt. Han fann ingen annan råd i att kasta sig hufvndstupa ner i snön. med hufvudet nedåt och hållande andan efter bästa förmåga; förmodande att, såsom det antages, bjarnen ej skulle misshandla on, hvilken ligger skenbart liflös. Bjrnen nade då gått fram och satt sig på den liggandes rygg, I detta ögonblick kom Herman Falk fram och fick skåda den ruskiga synen af en björn sittande på hans broders kropp: Utan att förlora ett ögonblick ropade då II. Falk: ,se opp, nalle! Björnen höjde hufvudet: i nästa sekund small Falks skott och björnen föll död ned vid sidan af Janke. som nu kunde andas ut. Nåapt. motstycke till denna jagthändelse. som aflopp så lyckligt, torde man ha svårt att uppleta. Bidrag till Straffbalkens Historia. I Lägköpings Rådhusarchiv förvaras en tiätana, fem dvarter hög och sex qvarter bred; med efterföljande skrift i hvita bokstarser på svart botten? Denne Jonas Gaster är angifven oen dömd i:nio att för det han för några postbonder förhållit 1756 åhrs halfva Postfärare hän och derå i deras Namn utgirvit falska A :do beträffande tvenne på Uudvigsvalls Påst Contoir ingifne men sedermera förkomne Recommenderade Fribrefhvaruti 10.292 dir krt varit inneslutne samt 3: den 15 Oktober 1755 på samma Påst Conteir inneliggande 180 dlr krt bortmis: hraf sig sjelf till straff och androm til varamg jomte förlust at ähra och Eadbete afstraffas med 27 par spö try slag a; paret och försändes till Bohus F int all sin tid till arbete hållas, hvarjemte han här i Staden och-i alla de städer, hvarigenom han på vägen dll Bohus fores skall på torget stå för en Påhla en timas tid i halsjern med täåsta öfver hufvudet. hvarå hans brott är skrifvet. OT taflan är vid ofra kanten ett hål, förmodligen att deri kunna: på on spik å pålen upphänga densamma. Afinskriften synes att dem begagnats i alla genomresande städer från Hudiksvall till Bohus; och då Lidköping, när vägen icke tagite tf. ver Venersborg. var sista staden, uar hassan der qvarlemnats. Å il l