Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1866, sida 3

härintill utgjort insändarens enda preservativ mot allt magens buller och bång, mot kolera och rödsot. Såsom bevis på detta medels kraftiga och välgörande inverkan må nämnas: 1855 lemnade inändaren sitt hemvist en eftermiddag, då allt stod väl till. Bortovaron räckte en knapp timme. Vid kemkomsten finner han sin hustru liggande till sängs, angripen af starka kolerasymptomer: utsot och kräkningar. ,Hå, hå! står det så till! Du skall då ha dig en dugtig bäskus. Hon tog den, ombonades väl och var dagen derefter i sitt vanliga esse. På samma enkla sätt botades ännu nåora personer i grannskapet för enahanda tillbud. Personerna lefva ännu och kunna bära vittesbörd. Se der hela konsten. Insändaren har i 19 år funnit sig väl deraf. Haft bäskuskruset i godt skick ständigt. Anlitat det endast vid verkligt behof. Han dristar nu säga till en och hvar, som önskar göra samma förfarenhet: ,,Gack, och gör du sammaledes ! — — — — 1866. Erke-engeln Gabriel. En gammal förståndig daneman hade en hustru, som hörde till de s. k. Jäsarne och icke drömde om något annat än verldens undergång. För icke längesedan, under en stormig natt, blef han ur sin ljufva sömn väckt af sin kära hälft med dessa ord: ,, Anders, käre Anlers, hör du bullret? Det är erke-engeln Gabriel som kommer. Det är bullret af hjulen på hans vagn! — , Åh, vänd dig åt väggen och tig! svaade gubben förtretad, tror du att Gabriel är så ånig att han far på hjuldon, när vi ha så godt dför e 2: en förfärlig åska, den häftigaste man kan ninnas samt åtföljd af ett egyptiskt mörker, öfvergick den 16 dennes Paris. Vattnet strömmade om en syndaflod öfver gatorna, och det var så nörkt, ati man ej kunde läsa eller skrifva utan jus. Märkligt dödsfall. Prins Louis Philippe de Jonde, en son till hertigen af Aumale, dog i tyfus l. 24 Maj i Sidney, 23 år.