Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1866, sida 2

venska folket är my sj e samt att de: ej förstår sköta sina affärer så väl som han sköte ina, och deraf drager han den slutsatsen att vår anklag är den bästa på jorden. Ni skall också finna att samme författare i nätan alla sina artiklar försyndar sig emot först: vegreppen om ekonomi, i det han förblandar kavital med mynt. Han begagnar mest penningar. som ibland betyder det ena och ibland det andra. och kommer derigenom ofta på villovägar. Iblanc säger han penningkapital och om han då menar nynt, banksedlar, kredit eller något annat, är omöjigt att afgöra. Dessa ord hafva i hans uppsatser alltid den betydelse som mest glorifierar banklagen, och derföre kunna de senare bli svåra nog ut vederlägga. Att denna förblandning af två så skiljda begrepp som mynt och kapital smittat ifrån sig bevisas deraf, att, när i någon ort kapital fattas, så söker man afhjelpa saken genom att medelst en bank göra mera penningar; och huru väl ändamålet på så vis vinnes vet mången att tala om. Vid genomläsandet af vår banklag skall Ni finna en mängd förordningar och föreskrifter, som vi trotsa Er att kunna motivera, många och tydliga spår af gammal rutin, fördom, ungefära antagande och godtycke. Ni skulle på en hel hop frågor, som vi i detta afseende kunde göra Er, endast kunna svara att ..någon regel måste finnas. Djupsinniga skäl för en vidlyftig reglementation! I vår banklag skall Ni ej finna tecken till något system eller någon princip; den är en på måfå jord sammansättning af antaganden, som grunda på ingenting. Ni får väl medgifva att detta j sättet att stifta ett ideal till banklag. Och verkningarne af banklagen! äro dessa goda? Nej. ett dåligt träd kan ej bära god frukt. Verkningarne äro sådane, att om ingen förändring vore att hoppas, så skulle man ungefär kunna beräkna hvilket år Sverge blir moget för allmän ruin och politisk undergång. Vi veta nog att alla dessa verkningar, som allmänt konstaterats, vanligtvis tillskrifvas andra orsaker, såsom brist på kommunikationsmedel, jernvägsanläggningarne, för goda tider, dåliga tider, lättja hos den arbetande klassen, folkets dumhet, förmycket företagsamhetsgeni hos folket samt en hop andra fel, alltid hos folket. När vi läst en ekonomisk artikel i Aftonbladet kunna vi ej underlåta att tycka det vara skada, att ett så dåligt folk skall hafva en så god banklag. Det skulle således vara svenskarnes medfödda egenskaper, som är anledningen till att vi efter femtio års fred äro färdiga att gå från hus och gård samt att landet är sänkt i skuld öfver öronen, så att en stor del af exporten går åt till ntebetalning. Vi hade likväl tänkt att slösare ej föddes så tillsammans i hela nationer, utan att de som andra egenskapers representanter voro temligen jemt fördelade öfver hela jorden, samt att lagstiftningen inverkade så småningom på folklynnet i Sverge lika väl som det gjort med alla andra nationer, så långt historien minnes. Om Ni satte Ur in i saken skulle Ni finna att, om svenskarne äro mera slösande an andra nationer, så har af allting banklagen mest bidragit att utbilda detta karaktersdrag. Vi tilltro oss kunna bevisa detta, men förbigå denna vidlyftighet, af anledningar som vi redan nämnt. För att i korthet afsluta denna lilla protest, som ej gör anspråk på att bevisa någonting (bevisen komma säkert ej att uteblifva), taga vi oss frih ten göra Er några frågor med anledning af banklagens verkningar: 1) Tror Ni att privilegier, som äro skadliga och förhatliga i allt annat, kunna vara nyttiga i banklagstiftningen? 2) Tror ni att en sådan konkurrens som de sedelutgifvande privatbankarne i deras närvarande skick är egnad att framkalla privata kredit-affärer, utan hvilka vår sedelmassa svårligen kan minskas? 3) Tror Ni att penninge bristen skall upphöra så länge sedlarne äro det enda omsättningsmedlet? 4) Tror Ni att räntan skall falla så länge allt kapital, all kredit skall representeras genom penningar, eller rättare mynt? ; 5) Tror Ni att staten kan träda emellan och öfvervaka sedlarnes säkerhet, utan att de hos den stora massan få samma värde som silfver? 6) Tror Ni att 20 bankar kunna proppa marknaden med sedlar, utan att de falla i värde gent emot andra varor? 7) Tror Ni att då sedlarne falla i värde och folket anser dem jemngoda med silfver, att silfret ej faller? S) Tror Ni att silfret stannar i: landet, då det billigare här än utomlands? 9) Tror Ni att silfret kan fortfara att gå utomlands utan att det tager slut hos oss? 10) Tror ni att silfret kan försvinna ur banken och landet. utan att allt råkar i stockning? 11) Tror Ni att. silfret kan falla i värde i ett land utan att dess produkter stiga? 12) Tror Ni att våra produkter kunna uppdrifvas i pris i oändlighet utan att exporten hindras? 13) Tror Ni att vi kunna vårdslösa vår export utan att lefva på lån? 14) Tror Ni att man kan låna då man ingen kredit mer har? 15) Tror Ni att landet skulle kunna uthärda ett krig med allmän villervalla i innevånarnes ekonomi? 16) Tor Ni att det befrämjar produktionen att taga allt kapital ifrån densamma för att tillhandahålla det åt konsumtionen? 17) Tror Ni att det befrämjar kapitalbildningen att få en kris efter hvarje godt år eller att hvarje liten öfvergående penningeförlägenhet utomlands genom ett tjugotal sådane utvecklingshjul som våra privatbankar, utbildas till en allt hämmande kris hos oss? Förmodligen tror Ni ej alla dessa orimligheter, men likväl måste Ni göra detta om Ni vill anse vår banklag för dräglig. Vi skulle kunna tala tydligare, men besväret med attreda Er från dessa frågor är straffet derföre att Ni uti en så förståndig och sansad tidning som Er egen behandlar en vigtig fråga som bankfrågan obetänksamt. Det Handelstidningen ovärdigt att med ,.oförnuftigt rän beteckna folkets billiga önskan och rättvisa fordran att snart erhålla en förändring i en lag som hvarje dag gör det skada och drifver det närmare ekonomisk ruin. Derföre att de, som lida, ej kunna försvara sig emot Aftonbladsförfattarens sofistiska penna, är det icke gifvet, att deras tydliga, af erfarenheten kraftigt understödda, skäl till missnöje äro ogrundade. När Ni fått tänkt mera på saken skall Ni snart inse det orimliga i vår banklag och, som vi redan sagt, hoppas vi på Er medverkan när tiden kommer. Hvilket skäl skulle I Handelstidn:n hafva att sätta sig en reform, så af nöden påkallad som en ny banklag? Säkert intet. Vi hoppas ej kunna öfverbevisa Er nu, men våga bedja Er att ej motarbeta det förslag som den nye eller den återinträdande finansministern utan tvifvel har i sin portfölj, för afhjelpandet af le allmänt öfverklagade svåra tiderna, innan Ni itminstone känner detsamma. Å deras vägnar som lida af banklagen, Lazare. Ins:n begynner med att tala mycket och häftigt om vår Banklags bristfällighet, men inför intet enda skäl för ett sådant påstående. Hvad är då som selar denna oförmftiga banklag? Eftersom den utgör blott m sammansättning af misstag, så må väl uminstone några sådana kunna utmärkas. År det den solidariska ansvarigheten för le sedelutgifvande bankerna? Detta har vait en mycket ventilerad fråga, men ännu lafva vi ej erfarit någon olägenhet af denla ansvarighet. Är det sedelutgifningsrätten? Ilandelsjidningen har aldrig varit synnerlig vän af