Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1866, sida 2

1 4 2ö0öu — valtning mäktig af en utveckling till större fullkomlighet, men det torde finnas få länder i Europa, hvarest bankväsendet ordnat sig så väl och hvarest förvaltningen skötes med den redbarhet som i Sverge. Härigenom hafva vi också förskonats från de svåra bank-omstörtningar, som egt rum i andra länder med ett någorlunda fritt bankväsen. De som tala annorlunda underkänna de fördelar vi ega, likasom mången oförståndig menniska gör äfven i andra hänseenden. Ins:n ställer slutligen till Handelstidningen en hop frågor, hvilka göra anspråk på att vara slående, men i sjelfva verket äro något orediga. Vi skola korteligen besvara dem. 1. Vår banklagstiftning känner ej till några privilegier. 2. Vi förstå ej frågan. 3. Sedlar äro ett mycket godt omsättningsmedel. Föredrager allmänheten silfver, kan man ju vexla sig till sådant mynt i riksbanken. 4. Då mynt, såsom bytesmedel, blir på samma gång värdemätare, måste ju kapitalet i viss mån deraf representeras. Eller hvad menar insm dermed, att kapitalet trepresenteras af mynt? 5. Sedlarne ha ju samma värde som silfver; de kunna ju närsomhelst deremot utbytas. 6. Bankerna kunna icke proppa marknaden tullt med mera sedlar än denna vill emottaga. Detta bevisas bäst deraf att bankerna ha en obegagnad sedelutgifningsrätt å öfver Tio millioner rdr. 7. Sedlarne kunna ju ej falla i värde så länge bankerna äro solventa, och derpå hyser man lyckligtvis ej hos oss minsta tvifvel. 8. Silfver är ju öfverallt silfver och af dess förhållande till guldet röna vi blott föga inflytande. Under det internationella varuntbytet måste silfver gå ut och in, för att fylla en tillfällig balans. Hafva vi importerat varor till högre bytesvärde än som uppväges af exporten, så uppstår brist på vexlar och kursen stiger intilldess det blir fördelaktigare att utskicka silfver i liqvid. Följden deraf blir åter att sedelstocken minskas, det blir ondt om penningar, konsumtionen aftager, importen hämmas, exporten forceras, kursen faller, silfret går åter in. Detta är det internationella utbytets orubbliga gång. 9 10. Silfret kan ej utgå ur landet, så att det tager slut, ty derförinnan har importen afstannat och varuförsäljningarne blifvit drifna till ytterlighet. Det är likaså omöjligt att utkrama alla de sedlar, som ligga i folkets fickor — hvilket erfordras för att utfå allt silfret — som att uttorka hafvet. 11 12. Silfret faller i värde, om man så vill, när priserna stiga, men priserna bero ju väsendtligen på verldsmarknadens. Det är ju klart att om priset på en vara är hos oss högre än i ett annat land, s kunna vi ej exportera denna vara; det högre priset hos oss bevisar ju att vi sjelfva behöfva densamma. 13. Den som behöfver sälja lärer väll göra det, och säljer väl då helst på den bästa marknaden. När utlandet det är, blifva varor exporterade, utan att vi — så länge allt är fritt — kunna förhindra det. Den som ej vill sälja, d. ä. ,,vårdslösar sin export, för att heldre låna, kan mången gång hafva goda skäl derför, såsom när hans vara står i ett lägre pris än som konvenerar honom — men hvad hafva ,vi, eller hvad har staten att göra med den saken? Må ej hvar och en ha rätt att i den delen handla som honom lyster? 14. Rej. 15. Nej. 16. Det är väl ingen som tager något kapital från vare sig den ene eller andre. Hvem kan i öfrigt säga när man lånar åt en producent eller konsument? Vi äro väl alla båda delarne. 17. Kriser äro ganska förderfliga, men äro lyckligtvis mindre farliga efter goda år, enär de då bero endast på yttre anledningar. Ått hapitalbildningen deraf icke befrämjas, är väl uppenbart, men icke behöfver den deraf alltid lida, ty en kris kan ofta vara en väckelse till större sparsamhet och flit. Vi hafva nu sökt så enkelt och kort som möjligt besvara insändarens föga klyftiga frågor, och torde dermed hafrva å visat att hans föreställningssätt äro enl! smula dimmiga. Om den nye finansministern har en ny banklag i sin portfölj, så skola vi, i vår obetydlighet, visst ej motarbeta densamma, derest den innehåller verkliga förbättringar. Men den saken synes oss alldeles gifven, att man lika litet förbättrar en illfällig finansiell kris med en banklag. som man botar en epidemi med t. ex. ett nytt reglemente för kongl. sundhetskollezium. Staden och Länet. n Landshöfdingen grefve A. Ehren-m svärd har af K. M:t den 20 d:s blifvit p veviljad tjenstledighet från den 29 dennes te ill den 16 nästk. Septemher, med rättigst att äfven innan nämnde tids utgång nträda i tjenstgöring. — Seqvester har af vederbörande öferskult blifvit lagd å ångfartyget Freja, ned anledning af Högsta Domstolens förut mtalade utslag i målet mellan nämnda de gs och ångaren .af Chapmansre-Ilic