Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1866, sida 1

nen redan var långt framskriden, och solen nära nedgången. Då varseblef han lugnare vatten innanför några skär, hvilka lågo utanför en öppning mellan kustens klippor. Han styrde genast närmare, lät stryka seglen och lyckades att utan olyckshändelse passera in mellan dessa skär, der han fann lugnt vatten. Med tillhjelp af årorna inträngde han derefter mellan klipporna närmare kusten, och äfven här gynnades han af lyckan, ty efter en kort stund uppnådde båten en punkt, der stranden sänkte sig något och erbjöd ett visserligen icke beqvämt, men dock användbart landningsställe. Båten lade till, tätt invid klipporna, och en af negrerna klättrade genast upp på stranden med fånglinan i handen. Figueras och Gjörwell fattade sina bössor samt begåfvo sig äfven i land, medan negrerna fastgjorde seglen och sysslade med de saker, som de båda gentlemännen skulle medföra inåt ön. Figueras lyste emellertid den öfvertygelsen att denna landningsplats måste ligga i grannskapet af den täcka dalen, der den första stenpyramiden befann sg. och han skyndade således upp på närmaste klippa för att rekognoscera trakten. Han hade ej heller denna gång misstagit sig, ty efter några ögonblicks forskning med ledning af fickkompassen, pekade han i nordlig riktning och sade till köpmannen, som äfven klättrat upp på höjden: — Der ligger dalen. Vi hafva landat något söder om densamma. Ni finner, sennor, att lyckan synbarligen gynnar oss. i Gjörwell följde med blicken den antydda riktningen och upptäckte genast den täcka dälden, hvilken låg der som en grön kil mellan de mörka klippmassorna, — Jag sänner igen denna dal, sade köpmannen, och jag minns att jag många gånger undrat hvad den der stenhögen kunde antyda Jag ansåg den som ett forntida sjömärke.