Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1866, sida 1

Skattgräf-aren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Figueras satte sig således till styret och höll högre upp för att sedermera, då han kom närmare ön, kunna salla af och undersöka kusten. Skoten anhalades, och båten började att arbeta mot den lngsträckta dyningen. Småningom framträdde den lilla öns skarpa konturer allt tydligare, och bränningens rytande hördes som en aflägsen åska. Figueras höll alltjemt kurs mot den norra delen af ön och hade tillsagt den af negrerna, som bäst kände farvattnet, att hålla noggrann utkik och varsko i fall fara hotade från undervattensklippor. Efter en stunds förlopp hade man kommit ön så nära, att man tydligt kunde se den krans af snöhvitt skum, hvilken likt en jätteorm omgaf de svarta klippornas basis. Figueras föll nu af utefter kusten och lät minska segel. Men han spejade länge förgäfves efter ett landningsställe, ty öfverallt afvisades han af brott och otillgängliga klippor. Här och der kunde man visserligen upptäcka några öppningar i klippbarrieren, men det fradgande skum, som sträckte sig tvärs öfver inloppet, hotade att krossa hvarje seglare, som vågade sig dit in. Figueras hade redan nästan uppgifvit allt hopp att kunna lägga till i gfannskapet af den omnämnda dälden, och han ämnade just Sätta kurs på den höga klippudde, som dominerar inloppet till hamnen, så mycket heldre som afto) Se H-T. N:o 166.