Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1866, sida 1

AOQ2 TANNER ag har sökt upprätthålla legitimiteten unler en tid, då en låg eftergifvenhet, en ländig fruktan, förbund med anarkisterna ch religionsfiendtliga medgifvanden hafva ökt tillintetgöra densamma. Likväl har lemagogiens i Italien utsväfningar väckt ådan ovilja, att, som jag hoppas, den skall traffa sig sjelf. FRANKRIKE. Den ställning, som Frankrike för ögon)slicket intager, anses — och så kanske med rätta — som ett återtåg, och detta ifven af det skäl, att kejsar Napoleon icke ns fått den tillfredsställelse, som skulle legat deruti, att hans inblandning fört till en snar fred, vilkoren måtte nu hafva varit hvilka som helst. Äfven om det nu skulle bekräfta sig, att Österrike ingått på den 5 dagars vapenhvilan, så är ingenting härmed afgjordt, och Österrike har alldeles icke — såsom man i Paris förmenade — krupit till korset, då dess förhoppningar på Frankrike brusto, utan det synes förr vara beredt till en strid på lif och död. Dertill kommer, att det tillmöteskommande, som Frankrike visat Preussen, ingalunda besvaras i sistnämnde land, enär de franska tidningarnes erkännanden af Preussens föregifna moderation stå i den mest skärande kontrast till de officiösa preussiska tidningarnes utlåtelser. Dessa tidningar uttala helt öppet och i öfvermodiga uttryck, att kejsar Napoleon står ganska isolerad, enär hans diplomatiska intervention väckt både Englands och Rysslands missnöje. Det har till och med i de preussiska tidningarne icke fattats hotelser att kalla hela Tyskland till ett nationalkrig, i fall Frankrike icke läte Preussen råda. Det förödmjukande för Frankrike i denna situation skulle allenast kunna försvinna, om detta tillstånd vore snart öfvergående. Angående allt detta skrifves till .,Indep. belge från Paris: Den politik, som prins Napoleon alltid förfäktat, har nu vunnit en fullständig seger. Den franska regeringen har närmat sig Preussen och äfven låtit hela verlden få veta detta. Å andra sidan har ett mycket spändt förhållande inträdt mellan Frankrike och Österrike, åstadkommet derigenom, att det franska medlingsförsöket misslyckats, under det Österrike gör sitt sista försök att resa sig efter sina nederlag. Såsom en följd häraf har kejsar Napoleon blifvit tvungen att öfvergå på Italiens sida, oaktadt han i början, efter hvad jag bestämdt kan försäkra, var illa tillfreds med, att Viktor Emannels regering visste att så ringa värdera den gåfva, som man ville göra den af Venetien. Prins Napoleon har mottagit en politisk mission, för hvilken han skall infinna sig i italienska hufvudqvarteret, der hela italienska ministeren då äfven skall närvara. Enligt ett i Florens varande rykte handlade detta hans besök icke om något mindre än om fredens afslutande. Då likväl, enligt det mellan Italien och Preussen varande fördraget, ingen separatfred af någondera utaf dessa stater kan afslutas utan den andres medgifvande, kan man med stort skäl sätta i fråga sanningsenligheten af detta rykte. t De fransyska tidningarne innehålla utförliga berättelser om de storartade sestligheterna i Nancy med anledning af kejsarinnans och den kejserlige prinsens ankomst dit på den hundrade årsdagen efter Lothringens förening med Frankrike. Vid inträdet i kathedralkyrkan mottogs kejsarinnan utaf biskopen af Nancy, som åtföljdes utaf erkebiskopen af Paris samt biskoparne af Strassburg, Saint-Die och Chalons, alla i full biskopsskrud. Sedan kejsarinnan med några vänliga ord besvarat biskopens af Nancy helsning, ställde hon sig med den kejserlige prinsen vid handen under en baldakin af guldbrokad, hvilken inbars i den högtidligt dekorerade kyrkan. Här tog hon plats på en thron till höger om altaret, afhörande det tal, som erkebiskopen af Paris höll från predikstolen. Omedelbart derefter sjöngs Te Deum. De fem närvarande biskoparne gingo derefter för altaret, hvarifrån de utdelade välsignelsen. Derefter blef kejsarinnan med samma ceremoniel som vid ankomsten förd tillbaka till kathedralkyrkans portal. I all ssa ord, som gjorde ett afbrott i den pin