Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1866, sida 2

Från Krigsteafrarne. Den officiella preussiska Staatsanaci ger meddelar, att österrikiska armåens i Zwittau qvarlemnade korrespondens, omfattande en massa dokumenter och privatbref daterade intill den 9 dennes, tagits i beslag af preussiska myndigheterna. Man finner i dessa akter och bref värdefulla materialier till en historia öfver fälttåget i Böhmen. De bref, som äro daterade före den 3 Juli, öfverensstämma i en ton af skryt, visshet om oöfvervinnerlighet och förakt för fienden, som sannolikt i sin mån bidragit till österrikiska härens nederlag; de bref deremot, som äro skrifna efter nämnda datum, äro uppfyllda af de häftigaste förebråelser och mest lidelsefulla beskyllningar mot det högre befälet inom nord-armeen. Ville man, säger Staatsanreiger, offentliggöra dessa bref, skulle mången österrik sk officers bana vara för alltid stängd, ty brefskrifvarne äro allt annat än skonsamma i sina omdömen öfver sina högre och högste förmän. n Frankfurt skrefs den 16 om morsonen till Kölnische Zeitung: Den träftning, som i förrgår stod kid Aschaffenburg och var förenad med en gatustrid i nämnda stad, utföll afgjordt till preussarnes fördel. Prenssarne hafva redan följt sina fiender öfver till venstra Mainstran den och stodo i går vid Stockstadt, alltså der jernvägen från Darmstadt till Aschaffenburg går öfver Main. Förbundstrupperna hafva således varit ur stånd att hindra preussarne öfverskrida floden. rivatunderrättelser från Hanau meddela, att preussarne redan visat sig der. Många familjer lemna Darmstadt. Storhortigen har begifvit sig till Minchen. Äfven hertigen at Nassau har lemnat sitt land, som blottadt på trupper och ligger öppet or län Färrm skrifves den 12 denn Sedan Cif rupper i syra ild: kolonner verks öfvergangen öfver Po, hafva de, med kavalleriet i teten, i förrgår kl. 3 på ec m. intågat i Rovigo, der de mottogos med allmänt jubel. Alla hus voro prydda med den under så lång tid förbjudna trefärgade fanan; balkonger och fönster voro öfversulla med mattor och blommor. Män och qvinnor, barn och gubbar mottogo de intågande med höga bifallsrop; från alla sidor ljöd det: ,.Lefve Italien! Lefve konungen! Lefve italienska armåen! Lefve Cialdini. Ännu i går var Cialdinis hufvadqvarter förlagdt i Rovigo, under det konungens ännu befinner sig i Ferrara. Sedan den af Cialdini ända från början omfattade krigsplanen kommit till utförande, har det blifvit en helt annan lyftning inom armöen. Cialdini sjelf är med öfverallt; från tidigt på morgonen till häst, vill han se allt med egna ögon. Personligen af honom mottaga de si Ida unförarne sina order. Den åsigten är allmän, att om man vid Mincio handlat som nu, skulle utgången af Custozza-slaget blifvit helt annorlunda. Anmärkning rdt , att österrikarne draga sig tillbaka, så snart de erfara, att italienska trupper nalkas. Knappast hade den österrikiske kommendanten i Rovigo fätt kännedom om Cialdinis framryckande, innan han spräng; de alla dervarande fästningsverken i lut ten, drog trupperna bakom staden samt, derifrån vändande sig till Legnago, afbröt alla broar och lät göra alla vägar genom förhuggningar, m. m. så mycket som möjligt ofarbara. På samma sätt synas alla de österrikiska kommendanterna i Monseice, Este och Montagnago äfvenledes hafji a va erhållit anvisning att draga sig tillbaka till Legnago. Det svagt besatta Pa