(lnsändt. ) Till följe af den vigt för vårt samhälle, som det nedanstående innehåller, beder jag ödmjukligen om dess intagande i Handelstidningen: Vördsamt anförande till gemensamma kyrkostämman för Fässbergs pastorat på Horndal i Juni 1866. Då vid denna stämma äfven affordras yttrande, angående Fässbergs pastorat i förhållande till Domkyrkan, samt om och huru man anser nämnda pastorat böra delas, tager jag mig friheten såsom röstegande att till protokollet afgifva mina tankar i dessa frågor. Hvad den första angår, har jag icke funnit skäl att ändra den åsigt, jag på uppgifna grunder uttalat vid tvenne stämmor, som förut hållits, rörande samma fråga, och yrkar derföre fortfarande, att pastoratet skiljes från Domkyrkan, och priebendenaturen upphör. Detta yrkande motiverar jag icke derifrån, att själavärden lider af prebendeförhållandet, utan derifrån, att det innefattar en alla afseenden stötande oegentlighet. att en så stor och rik församling som Domkyrkan skall annorstädes ifrån hemta bidrag till sin själasörjares aflöning, och denne taga lön för ett arbete af sådan beskaffenhet som detta, hvilket han icke förrättar. Hvad åter delningsfrågan vidkommer, anser jag bäst blefve, om Mölndal med Råda frånskiljdes till eget pastorat sålunda, att Mölndal med by och hemman, belägne öster om Mölndalsån från gränsen vid Örgryte till Åbro med utsträckning till Råda sockens gräns, blefve moderförsamling, och Råda annex. Deraf uppkomme ett pastorat med omkring 4,000 själar, som gäfvo en pastor fullt ipp att göra, och med fastigheter och personal, som vore fullkomligt mägtige att värdigt aflöna honom. Den stora fördelen, söm deraf skulle framkomma, blefve, att det närvarande pastoratets hela abriksrörelse blefve concentrerad inom ett områle, och de månge icke blott obehaglige utan förwglige collisioner emellan denna och jordbruket, som särdeles i sednare tiden egt rum, och störanle och förbittrande inverkat på både kyrkliga och kommunala förhållanden af stor vigt, funnos icke mera till. Hvad nu återstoden af pastoratet eller det öfriga Fässberg. Kålleret och Råda, Frölunda och Askim angår, håller jag i första rummet före, att lesse fyra socknarne böra sammanhällas till ett pastorat; i andra att Askim och Frölunda bli ett pastorat, och Fässberg och Kållered ett. Det hela skulle då innefatta 5.000 själar. Frölunda och Askim 3,000, Fässberg och Källered 2,000. Men lå Fässberg och Kållered möjligen blefve för svage att vederbörligen aflöna egen kyrkoherde, håller jag det första för det bästa, icke blott från ekonomiens synpunkt för alla fyra församlingarne, utan af flera andra skäl, hvilka utrymmet här icke medgifver att anföra. Det faller af sig sjeltt, att hvilketdera af desse förslag antages, försvinner komministraturen i Fässberg, Kållered och Råda. Det är min innerligaste öfvertygelse. att hvar och en som sålänge som jag haft att göra med de oegentligheter och besvärligheter, som finnas inom det nuvarande Fässbergs pastorat, och gjort sig någorlunda reda för deras undanrödjande, skall dela mina härofvan uttalade åsigter. hvilka, om de få göra sig gällande, skola med ens lemma resultater till allmän belåtenhet i alla afseenden. Om vid stämman. skulle göras det förslag att blott Mölndals skifteslag med Qvarnbyn och fabrikerne skulle blifva socken eller pastorat, anser jag mig böra häremot protestera på det kraftigaste säsom ledande till större oegentligheter, collisioner och svårigheter än de närvarande. Antingen Mölndal skall göras till det ena eller andra, pastorat, moderförsamling till Råda, eller annex till Fässberg såsom särskild socken, hvilket sednare jag alls icke är emot, så bör det hafva de gränser och det omfång jag föreslagit. C. P. Millberg. — ;i T t cä P—i c tt444