Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1866, sida 2

Ångående läkares arvode för förrättningar ansågs jenligast att bestämma en taxa embetsförrättningar, men att staten icke skulle bestämma något öfver enskilde personers värdande. Till resestipendier för landets läkare, för att vid utländska akademier vara i tillfälle att utbilda sig, ansågs billigt, att af staten skulle erhållas ett årligt anslag af 10.000 mark. D:r Strömborg uppläste en berättelse om de blindas stora antal i landet, hvilket enligt provincialläkarnes redogörelser torde utgöra omkring 5,000 individer, eller 25 af hvarje 10,000, hvilket antal är fem gånger större än i norra Tyskland. I några delar af landet är deras antal ännu större, t. ex. i Kuopio län 47 af hvarje 10,000 och i Tohmajärvi socken 70 af samma antal. Orsakerna härtill ansåg talaren vara folkets osnygghet, vistandet i beständig rök, svedjandet, tröskning m. m. Hvad allmänna helsovården angår, ansågs för bäst, att i städerna skulle inrättas sundhetspoliser, men å landsbygden skulle handhafvandet deraf öfverlemnas åt enskilde, hvarvid distriktets läkare likväl skulle ega förnämsta talan i bestämmandet af det, som hufyudsakligast rörde helsovärden. Bland öfriga diskussionsämnen förekom frågan om Sdämentautid, hvilka ansågos härleda sig från otjenlig och för helsan skadlig föda, såsom af omåttligt förtärande af kaffe o. d. — Efter slutad diskussion föreslogs att nästa möte skulle hållas efter två år i Helsingfors. Den 3 Juli voro alla mötets medlemmar inbjudna till Hatanpää egendom.