Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 3

I Aftonbladet innehåller följande anmärkningsvärda uppsats: j Pantschudismen. IIvad Panslavismen är, derom är nu för tiden ingen okunnig, säger franska tidningen Opinion Nationale för d. 6 d:s. Men Ryssland nöjer sig icke med att vilja annektera de slaviska folken, det rustar sig äfven för ett annat mål än det, som med panslavismen afses: nemligen att i sig inkorporera den tschudiska eller finska racen, och det är denna sträfvan som vi betecknat med det nya namnet pantschudismen. Efter det tidningen uppräknat de förgreningar af tschudiska racen, som äro spridda i det europeiska Ryssland, öfvergår den till belysandet af de ansträngningar Ryssland för närvarande gör i norska Finmarken, för att i pantschudismens namn förena denna med Ryssland. ,,Sedan några år tillbaka, fortfar tidningen, -hafva omständigheter inträffat, som synnerligen gynnat Rysslands planer. Hungersnöd och elände hafva herrskat och herrska ännu i Finland, och ett stort antal ryska undersåter i denna provins ha begifvit och begifva sig till Finmarken för att slå sig ned der och lefva af fiske och jagt, hvarpå rik tillgång finnes. Dessa emigranter hafva grupperat sig i östra delen af Finmarken, vid Varangerfjorden, der de redan utgöra en dubbelt, ja tredubbelt större befolkning än de norska undersåtarne och der nämnde befolkning så mycket säkrare skall bli den öfvervägande, som norrmännen, genom en motsatt rörelse, i stort antal utflytta till Amerika. Häri ligger för de skandinaviska folken en öfverhängande fara, och man är både i Kristiania och Stockholm allvarsamt bekymrad derför. De finska inflyttarne, anförda af ryska agenter, uppträda med öfverdrifna anspråk och söka göra sig oberoende af de norska auktoriteterna. Konflikter hafva uppstått och man har skäl att frukta, det Ryssland, efter att ha förberedt allt, en vacker dag intervenerar till förmån för finnarne i Finmarken och begagnar tillfället att bemäktiga sig landet. För att afvända denna olycka söka de norska bladen, i förening med regeringen, förmå sina landsmän att bosätta sig i Varanger i stället för att utflytta till Amerika; de redogöra utförligt för detta nordliga lands tillgångar, men dessa patriotiska försök krönas ej med någon framgång. Den finska utvandringen tilltager år från år, tvisterna mellan de inflyttade och norrmännen bli med hvarje dag lifligare, och en retlig polemik har uppstått mellan den skandinaviska och ryska pressen. Se här hvad man i detta ämne får läsa i ett bref från Stockholm — tydligen af en ryss — till tidningen Le Nord, som i vestern representerar czarismens intressen: Det är sannt att, till följd af Finmarkens politiska förening med Norge, de civila och ecklesiastika tjenstemännen, handlandena och jordegarne äro utan undantag af norskt ursprung, och denna dominerande minoritet skulle kanske sluta med att trycka sin karakter på landet och förvandla finnarne till norrmän. Men om så är regeringens mening, måste man tillstå, att pressens och opinionens filantropiska och välvilliga afsigter förelägga regeringen en i hög grad svår uppgift. . 5 Man begär åt sinnarne prestmän, som förstå och kunna.tala deras språk, och att skolundervisningen ocksd skall ske på finska ,för att fåsta finnarne vid Norge genom erkänslans band Det är den moderna liberalismen förbehållet att hitta på dylika medel för att med sig assimilera en främmande och föga symputetisk nationalitet.