Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren 4). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Den ädla flickan förebrådde sig i detta ögon blick sin. orättvisa, — men i djupet af henne hjerta qvarstod en bitterhet, som hon ej förmådd bortresonnera. Det var svartsjukans gift, som Ros förstått att så listigt bibringa henne, samt må hända äfven en omedveten afund öfver sin skön medtäflerskas triumf, — ty Alma var ingen öfver jordisk ideell varelse, hon var en qvinna med köt och blod likasom andra, och äfven den älskvär daste qvinna är ej fritagen från sitt köns svaghetet Under dessa tankar förflöt tiden hastigt, oc Alma blef nästan öfverraskad, då gamla Dido ir trädde i den svala, tysta kiosken och underrättad henne att middagen var serverad under portiker Den sköna flickan gled ned ur hängmattan oc följde negressen, hvilken med en viss triumferand min slog tillbaka förhängena och lät sin unga heri skarinna passera. Gumman hade sökt bereda si älskade ,, missus en öfverraskning i hennes enslig het, och Alma varseblef således ett litet bord be täckt af en snöhvit duk garnerad med friska blon mor samt dukadt för en person. Äfven stolen ir vid bordet var prydd med friska törnrosor, — Almas favoritblommor, — och det hela utvisad en kärleksfull, ordnande hand. Mellan de lummig tamarinderna och accacierna inträngde ett lä ) Se H-T. N:o 160.