Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 1

vinddrag och beredde en angenäm svalka under portiken. — Ett matt leende belönade den trogna gummans uppmärksamhet. — Sedan Alma slutat sin måltid och intagit sitt kaffe samt en stund lyssnat till gummans prat om åtskilliga obetydligare tilldragelser, som passerat under de sednare dagarne i den lilla staden, steg hon upp, tog sin hatt och tillsade gumman att följa sig, emedan hon ville besöka sina blommor. Detta passade förträffligt till den gamlas plan för att tillvägabringa ett möte mellan Alma och Gana, ty hon vågade ej föra den sednare till sjelfva kiosken, och måste således söka förmå sin herrskarinna till en promenad i trädgården. Klockan var nu något öfver sex, och gumman visste således att Gana redan befann sig utanför trädgårdshäcken. Alma bega sig emellertid till sitt blomsterqvarter, hvilket, som redan blifvit nämndt, låg inom den öfversta terrassen af trädgården, och här togs hennes uppmärksamhet snart i anspråk af de rika, praktfulla växtformer, som hennes experimentalfält erbjöd Då Dido såg sin matmoder fullt upptagen af att undersöka ett par nya arter, som nyss slagit ut försvann hon omärkligt mellan träden, men -återvände inom en så kort tid att Alma ej hade märkt hennes frånvaro. Den unga flickan förlängde emel lertid sitt besök hos sina älsklingar, minut efte minut förflöt, och hos negressen började en viss oro att göra sig märkbar, ty hon fruktade att der otålige Gana, som nu befann sig inne i trädgården, ej skulle kunna tygla sig. Men allt förble tyst och stilla mellan träden, och slutligen följde Alma nästan omedvetet den gamla Dido, som förde henne till den berså, der vi för första gången gjorde hennes bekantskap. Hon inträdde under accaciernas täta hvalf och satte sig på trädgårdssoffan hvarvid hennes tankar ofrivilligt frammanade Ga nas gestalt. Hon erinrade sig att det vår när: två månader sedan hon sist såg honom. Var har väl nu fullkomligt återställd? Månne han led myc