Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 2

nens inblandning i Tysklands angelägenheter. Men har icke Österrike påkallat denna inblandning, har det dock accepterat den, hvilket kommer ungefär på ett ut. Från Pesth telegraferas under den 7 dennes, att petitioner voro i gång emot den påbjudna soldatutskrifningen. Tvångsåtgärder hafva sednare måst tillgripas för dess utförande. Bland de många rykten, som cirkulerade i Wien, var äfven att en ungersk general åt preussarne förrädt Benedeks plan för slaget vid Sadowa. Det förljudes äfven, att kommendanten i Mantua skall ställas för krigsrätt derför att han icke gjorde något utfall under bataljen vid Custozza. Det högre presterskapet i Ungern, som vägrade regeringen ett lån på 20 millioner floriner, har skänkt 200,000 floriner att användas 1ör vården af de i kriget sårade. Den så kallade segern vid Custozza tillskrifva de klerikale, som naturligtvis äro varma anhängare af Österrike, jungfru Maria. Olyckligtvis för Österrike var hon icke d. 3 d:s vid Sadowa, men hon kan ju icke vara öfverallt? FRANKRIKE. En af .UIndepend. Belges pariserkorrespondenter skrifver under den S dennes: I de officiella kretsarne är man nu något mera trygg i afseende på Preussens hållning och man hoppas att innan kort s wahenhsilan afslutad. Alla svårigheter äro likväl icke undanröjda. ty berlinerkabincttet vill taga sina säkerhetsmått, och det kan man icke undra öfver. Det personliga steg, kejsar Frans Josef tagit hos ke sar Napoleon, samt den tolkning, man öfve allt i Österrike gifvit åt Venatiens aftri dande, rättfärdigar, äfven iFrankrikes ögon, de säkerheter Preussen fordrar innan det beviljar Österrike vapenstillestånd och inlåter sig i fredsunderhandlingar. Ryssland och England, så försäkras det på det bestämdaste, låta förnimma försonliga ord, men de utöfva ingen påtryckning på konungen af Preussen. Hofven i S:t Petersburg och London äro stötta genom kejsar Frar Josefs steg, som gör kejsar Napoleon till herre öfver situationen. Denna teaterkupp. som väckt sådant uppseende och som är egnad att väcka alla teaterdirektörers afund, har blifvit mycket fiffigt förberedd, men den var oförutsedd, när den utfördes. Straxt efter bataljen vid Custozza, gjorde franska sändebudet i Wien, de Grammont, ett steg hos höga vederbörande, som i början just icke visade sig benägna att lyssna till hans förslag, men efter de första motgångarne i Böhmen lånade dem ett villigare öra. Grammont underrättade härom sin regering, som i sin ordning gaf kabinettet i Florens en vink om saken och tillika bad det icke hafva brådtom med sina krigsoperationer. Victor Emanuel och hans rådgifvare läto dock icke deraf rubba sig i sitt beslut att med energi fullfölja kriget. Samme brefskrifvare omtalar, att i fall underhandlingarne om ett vapenstillestånd leda till målet, ett möte emellan Frankrikes, Rysslands, Österrikes och Preussens suveräner möjligen komme att ega rum.