Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Österrikes schackdrag mot Preussen att afträda Venetien till fransmännens kejsare och anropa hans bemedling har i södra Tyskland gjort ett högst obehagligt intryck, att döma af det språk som föres i den sydtyska pressen. Troligen går Österrikes popularitet i de länder, som tagit dess parti, till stor del förlorad. Förbittringen mot Preussen är dock förtfarande mycket stark i södra Tyskland, och till ochmed röster hafva förnummits som föredraga Frankrikes herravälde framtör P1eussens supremati i Tyskland. Värsta fienderna till Preussen äro att söka ibland de yttersta partierna republikaner, aristokrater och klerikale — hvaremot medelklassen i allmänhet mera lutar åt den nordtyska stormakten. I Frankfurt äro de österrikiska sympartierna alldeles dominerande, hvilket väl till en del har sin grund deri, att penningekarlarne derstädes innehafva stora massor österrikiska statspapper. Storhertigen af Sachsen-Weimar hör till de furstar, som förklarat sig för Preussen. fm del af hans trupper ligger emellertid i garnison i förbundsfästningen Mainz, som är i sydtyskarnes händer. Nyligen tilldrog sig i Mainz, att Weimarska soldater vid förbitågandet af hessiska trupper, som skulle marschera emot preussarne, höjde lefverop för konungen af Preussen och Bismarck. De blefvo genast afväpnade och sedan stälda för krigsrätt. Magistraten i staden Schleswig har, med anledning af segern vid Sadowa, sändt en lyckönskningsadress till konungen af Preussen. Det heter deri, att schleswigarne med stolthet kalla sig Preussens yngsta medborgare och att de beklaga att deras söner ej såsom preussiska soldater erhållit bloddopet på bataljfältet. ITALIEN. Österrikarne hafva beskyllat italienarne för att i slaget vid Custozza hafva hängt 3 österrikiska fångar. Med anledning häraf har en skriftvexling förts emellan erkehertig Albrechts stabschef, general John, och Lamarmora. Det tillochmed har berättats att kejsar Napoleon skrifvit till konung Victor Emanuel och beklagat, att något sådant har kunnat passera. En noggrann undersökning har imellertid egt rum, hvaraf resultatet blifvit, att österrikarnes klagonål sakna all grund. Lika ogrundade äro rmodligen äfven de beskyllningar italienarne riktat emot österrikarne att hafva nedstuckit en sårad öfverste, som på en bår fördes från slagfältet. ÖSTERRIKE. Den officiella Wiener-Zeitung förklarar, att redan före bataljen vid Sadowa kejserliga regeringen vändt sig till franske kejsaren med den anhållan att förmedla ett vapenstillestånd i Italien, på det att sydarmen måtte kunna användas emot preussarne. I sitt svar på denna anhållan hade kejsar Napoleon gätt ett steg längre och sjelfmant, utan att Österrike hvarken direkt eller indirekt dertill gifvit någon anledning. erbjudit sina goda tjenster för att på summa gång förmedla ett vapenstillestånd emellan Österrike och Preussen. Denna förklaring skall naturligtvis rentJå Osterrike från det i tyskarnes ögon svåra felet att hafva påkallat fransmän) Vi antaga att städerna Eksjö och Grenna få na sig med t. ex. Söderköping och Skenninge. ) Då Wexjö förstärkes med t. ex. Wimmerby och Borgholm. : Ifall Askersund. Nora och Lindesberg förå sig med t. ex. Filipstad.