Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 2

het, hade försummat att i förväg taga i besittning. Under dessa strider, i hvilka vi blefvo besegrade, oaktadt några lysande resultater (som snart åter förlorades genom brist på samband och enhet i operationerna) lärde fienden känna vår svaghet och sin öfverlägsenhet. Han såg, att vi voro honom mycket underlägsna i strategien; att vi från början irrade omkring utan plan, och vi öfverlemnade åt honom alla fördelarne af rörelsernas snabbhet, men han insåg likaledes ganska snart de bockar vi begingo i taktiken, han observerade att vi allt för mycket begagnade djupa kolonner och bajonettanfall. Tändnälsgevären, som redan i och för sig kunde frambringa förfärliga verkningar, begagnades med ytterligare fördel i den mån som fienden såg huru de våra uppofrade sig i stora massor förmedelst häftiga anfall, utan att taga alla terrängförhållanden i behörigt betraktande. På så sätt förflöto dagarne från den 27 till den 30 Juni. Ingen dag utan nya strider och träffningar; tills dato hafva vi dock derom endast erhållit en ytlig kännedom; om icke de preussiska bulletinerna kommit oss tillhanda, skulle vi varit mindre väl underrättade om träffningar, som stått på 20 å 30 mils afstånd och i hvilka tusental af våra vänner och anförvandter stupat eller blesserats, än om den minsta bagatellaffär emellan nordoch sydtrupperna under kriget i Amerika. Likafullt voro vi nödsakade att tiga. Ingen fråga var oss tillåten! Vi skulle hafva kunnat skada öfvergeneralens fälttågsplan! Slutligen bröt han sjelf tystnaden genom en ytterst knapphändig bulletin, i hvilken han tycktes vilja säga oss, att till följe af motgångar, som drabbat 1:sta armåekåren, hade man måst flytta högqvarteret något tillbaka, och att det icke längre funnes i Josephstadt utan i Königsgrätz. Från den stunden började vi förstå vår olycka. De preussiska segerbulletinerna, som den utländska pressen icke utan misstroende emottagit, vunno i auktoritet. Annu i denna stund äro de de enda ledtrådar, medelst hvilka vi äro i stånd att begripa den händelse, som öfverträffar allt hvad den mest utsväfvande ängslan kunnat skapa och som under namnet , slaget vid Königsgrätz (Sadowa) skall under långa år bilda ännu ett förrärligt kapitel i vår historia. Vi vilja icke stenkasta den man, hvars namn vi hitintills haft allt skäl att högakta. Intill detta fälttåg visste alla att uppskatta hvad Benedek har gjort för sitt land. Alla berömde hans tapperhet och trohet. Men sällan eller aldrig har man förr sett, att en af de vackraste och tappraste armåer blifvit efter åtta dagars fälttåg bragt i ett så eländigt tillstånd som österrikiska hären år 1866! — — Tidningen slutar med att uttala den åsigt, att Wien redan är allvarsamt hotadt och att de der befintliga statskassorna och bankens metalliska valutor måste bringas i säkerhet.