Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1866, sida 2

Göteborg den 13 Juli. Det är af vigt att icke lemna obegagnade de tillfällen, som det nu pågående kriget erbjuder, till inhemtande af nyttiga lärdomar för oss sjelfva. Såsom ett hufvudmoment framträder der den upprörande företeelsen, att en stat med 40 millioner innevånare, bestående af de mest stridbara folkslag och i besittning af de mest fruktbara landsträckor i Europa, befinner sig fullkomligt redlös efter blott åtta dagars egentliga krigsoperationer och efter förlusten utaf en af dess armåer. Denna armt slagen — och landet ligger öppet för fienden, ja sjelfva det mägtiga rikets centrum och hufvudstad är icke längre betryggad. Dess stolte kejsare söker förgäfves fred äfven med afträdande af en vigtig landsdel, vid hvars bibehållande han nyss ansett sin ära bunden. Det är dock denna arme, som skulle utgöra rikets försvarskraft; det är den, som skulle skyddat kejsaren och landet; det är för den han uppoffrat allt — sitt lands välstånd, sina folks bildning, rättvisa och samhällstrefnad medborgare emellan. Ösande alla sin flits skatter i detta Danaider-såll har folket sjelft stått vapenlöst, odanadt för fäderneslandets försvar, ja förbjudet att deråt egna någon egen tanke. Så har .,den herrliga armeen saknat den reserv af millioner kraftiga medborgerliga stridsmän, som hvarje fri nation borde ega. Man har öfverlätit hela försvaret åt yrkesarmen och tydligt följt uppmaningen: lita på mig (kejsaren) och min tappra här! Denna tappra här har, såvidt man ännu kan döma, hvad dess slaviska och tyska trupper angår, icke svikit sin pligt, men den har varit vanmägtig och förlamad genom dessa den militära yrkesbildningens traditioner, som allt hitintills rufvat öfver Europa och för hvilka man först nu fått ögonen rätt öppnade. Man trodde sig kunna med disciplinens jernhårda hand, men med uppoffrande af alla moraliska vilkor, sammanhålla regementen, sammansatta af ej blott missnöjda, utan rent af fiendtliga nationaliteter; det falska i detta antagande har vederlagts af de hopar utaf italienare och ungrare, som utan strid sträckt vapen. Man har ej velat att militären skall ,,reformera ; statens allmänna bästa, krigets mål, fosterlandets syften, allt detta rörde honom ej; han vore blott krigare, hans pligt att blindt lyda, mot hvilken fiende, för hvilket ändamål han än användes. Hvarje egen tanke, hvarje handlingens initiativ var honom förbjudet. Slagen upplöser sig en sådan här i vild oordning. Samma tradition förblindar krigsstyrelse och öfverbefäl i fråga om utrustning, taktik, ja rörande äfven de mest specifikt militära ämnen. Det är blott på ett man litat: den uppdrifna exercisfärdigheten och den blinda lydnaden. Utan tvifvel hafva också inom den preussiska armeen samma falska föreställningar gjort sig i hög grad gällande, men systemet ofvanifrån har der motverkats af den allmänna upplysningen, den högre vetenskapliga bildningen hos en del officerare samt af de ämnu lifliga minnena från den ärofulla tid, då Nordtysklands ungdom under en Scharnhorst, en Gneisenau m. fl. hastigt organiserad och öfvad, men lifvad af moralisk kraft — frihetskänsla och fosterlandskärlek — återupplyftade till seger det banr, som fallit ur den Skrytsamma yrkes-armens hand vid Jena och Auerstädt. Det är denna genom den allmänna värnepligten i armeen införda högre allmänna bildning, som trots kasernlifvets förderfliga luft åt den preussiska hären bevarat den moraliska kraft, som nu bestått segerprofvet emot Österrike.