Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Bartbelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. — Ja, svarade Figueras enstafvigt, och detta var allt hvad som sedermera yttrades i båten, ty Figueras var för mycket upptagen af det vigtiga ändamålet med sin färd, och negrerna vågade ej störa den stolte, allvarlige hvite mannen. Båten gjorde rask fart och morgonen var herrlig, men spanjoren hade endast sinne och tankar för sitt tillämnade företag. Hans inre oro tillväxte allt mera, och han behöfde all sin kraft för att bibehålla sitt yttre lugn. Oaktadt den svala, friska morgonvinden perlade svetten på hans panna, medan hans ögon forskande blickade mot de aflägsna klippmassor, som han visste utgöra resans mål. Efterhand framträdde de kala brända bergspetsarne allt tydligare. Negrerna vexlade emellertid blickar och betraktade med förvåning och skygghet denne så tyste man. De kunde ej begripa huru man under en hel timma kunde underlåta att öppna munnen. Slutligen föll båten a och stäfvade mot den redan förr omnämnda höga och branta klippudden; som skyddar inloppet till hamnen. Figueras anade att han nu stod den af. görande stunden nära, och hans hjerta klappade så våldsamt, att det hotade spränga hans bröst Udden dubblerades snart, och båten inlopp i der naturliga kanalen. Med en viss bäfvan betrak ) Se H-T. N:o 157