Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 2

der, men för hvarje preussiskt hjerta uppstår icke destomindre den fråga, hvarför det vid en sådan intervention till fredens återställande icke nämnes hvilka eftergifter kabinettet i Wien är villigt att göra för att tillfredsställa Preussens fullt berättigade fordringar. Att vi icke kunna föra krig blott för att eröfra Venetien åt Italien skall till och med den nation medgifva, som varit högsinnad nog att föra krig för italienska enhetsidgen, då Italien ännu var för svagt att sjelft förverkliga denna id. Vi deremot hafva fört krig först och främst mot de faror, som hotade oss från Österrikes sida, och dernäst för den tyska enheten. Med hänseende till den förra af dessa punkter är stridens mål tillbörlig säkerhet emot att Österrike icke åter blir i stånd att, när det behagar, störa Europas och Tysklands fred. I afseende på den andra punkten är Preussens mål Tysklands enhet i motsats till den hitintills herrskande dualismen, naturligtvis under ledning af den utaf de två tyska magterna, som visat sig förmå fylla denna plats. Slagfälten i Böhmen vittna om hvilken af de tyska stormagterna denna uppgift tillhör. Dagens post. ITAIIJIFPN