Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1866, sida 2

TCLA MIILU DILLIATCL all al 19540.— as ; h Göteborg den 7 Juli. Det är handeln, d. v. s. det ömsesidiga utbytet af hvarandras produkter, som bragt jordens olika länder och folk i den beröring med hvarandra, att ej blott det enas förstörda eller förökade välstånd inverkar på det andra, utan till och med mindre finansiella rubbningar kännas öfver hela jordklotet, i högre eller mindre grad, allt i förhållande till det närmare eller aflägsnare samqväm, hvari folken stått till hvarandra. kändes kriget i Amerika långt upp i Sverges finnoch lappmarker; så verka olika noteringar på Europas börser, med den elektriska gnistans hastighet, på det ena och andra landets a if. Englands bank (Bank of England) utgör alltså en centralpunkt ej blott för Storbrittaniens affärsverksamhet, utan för hela den del af jorden, hvarmed det mäktiga ölandet står i förbindelse. Hvarje pulsslag inom denna märkvärdiga institution kännes i den stora organismens yttersta ändpunkter. Och dessa pulsslag ligga hufvudsakligen i höjandet eller sänkandet af bankens diskonto, d. ä. i den afgäld, hvartill banken gifver penningar på inkommande veslar. Här alltså en ofantlig makt lagd i dessa bankdirektörers händer, att inverka på hela Englands och en mängd andra länders affärsverksamhet. Är diskontot lågt, blir denna verksamhet liflig och cirkulationen eger rum med stor hastighet. Varor förtäras och framalstras och utbytas förmedelst sjöfartens och jernvigarnes mäktiga häfkrafter. Stiger diskontot, så är det ett varnande moln på himlen; stiger det mycket högt, måste olyckor slutligen inträda, varuvärdena falla, konsumtion och produktion förlamas eller asstanna, utbytets rörelse hämmas i sitt lopp. ia häftiga förändringar äro förderfliga för det fredliga arbetet, hvars lycka och välsignelse ligga i ett så lugnt och säkert fortgående som möjligt. De fluktuationer, som egt rum på de sednare åren uti engelska bankens diskonto, som inom en tid af några månader kunnat variera från 2 till 10 procent, hafva alltså varit ganska olycksbringande. Också har en allmän klagan deröfver uppstått såväl inom som utom England, och ha således denna banks reglemente och förvalming, hvars förtr ighet länge gällt såsom en trosartikel, blifvit på sednare åren underkastade mer än en allvarsam kritik. Man finner det alltmer onaturligt, att en institution, hvars ressursser dock i sjelfva verket äro små i förhållande till hvad affärslifvet i dess helhet erbjuder, skall kunna så beherrska all rörelse. Man finner det ännu onaturligare, att en droppe mer eller mindre i bankens örråd på ädla metaller skall kunna bestämma diskontot för Englands hela lånerörelse, hvari bankens hela förråd — så nögt det än, samladt på elk rum, uppskatas — utgör blott en droppe. De sednaste finansförhållandena i England, hvars orsaker vi ej för tillfället kunna närmare undersoka, ledde till frenne åtgärder: att Bank of England höjde sitt diskonto ända till 10 procent, samt att Banken erhöll tillstånd att utgifva ett extra belopp af 5 millioner L i banknoter. Det antogs allmänt att åtminstone den förra åtgärden skulle vara hastigt öfvergående och att banken skulle i så god tid åter sänka sitt diskonto, att fallet sederIdsamt mera ej skulle blifra lika vå m stegringen. (Ty har banken lyckats förlama all rörelse, så blir naturli derefter öfverflöd på lediga kapitalerDetta hopp har dock ej gått i fullbordan. Banken fortfar att hålla sitt diskonto i tio procent, trots allt det lidande för aff: lifvet som deraf xållas, i och med det osäkerhetstillstånd, som deraf underhålles. En aktad eng. tidning, Daily News, innehåller i dettaämneen framställning, som bör intressera äfven svenska lirare så mycket mer, som vår egen penningeställning står i ett nära samband just med det här öfverklagade förhållandet, ja ända derhän, att vi väl kunna påstå det händelserna i England hufvudsakligen vållat det betryck, hvari vi för ett tillfälle, som vi hoppas vara snart öfvergående, nu råkat, utan att våra egna förhållanden dertill gifvit synnerlig anledning. Daily News yttrar: kn majoritet bland engelska bankens direktörer synes hasva beslutat att visa verlden till hvilken hög grad en sluten korporation förmår summa allmänhetens intressen. Vecka efter vecka envisas de att uppehålla diskontot i 10 procent, med en sublim missaktning för alla klagomål från den lidande handelns sida. Om hela kåren af köpmän, bankirer och andra affärsmän öfver hela konungariket blefve rådfrågad, så skulle näppeligen