Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 3

Skogarnes inflytande på klimatet. Becquerel har nyligen i en intressant memoir sammanfattat alla hithörande historisl.a, klimatologiska och statistiska observationer angående skogarne. Frågan är ytterst invecklad, ty berörda inflytande är beroende af: 1) skogarnes vidd; 2) trädens höjd och deras natur af löfeller barrträd; 3) deras utdunstningsförmåga genom bladen; 4) deras förmåga att uppvärmas eller afkylas såsom hvarje annan för luften utsatt kropp; 5)jordytans och jordens natur och fysiska tillstånd. Boussingaults observationer i Amerikas eqvinoctialtrakter hafva konstaterat, att skogarnes myckenhet och fuktigheten sträfva att hålla klimatet kallt, då deremot magerheten och torrheten hålla det varmt. Beträffande skogsutödningens inflytande på floder och källor kan det innefattas i följande satser: 1) stora odlingar minska källorna i ett land; 2) man kan ännu ej afgöra om denna minskning bör tillskrifvas en inskränktare årlig regnmassa eller regnvattnets starkare afdunstning eller dessa tvenne orsaker förenade eller möjligen regnvattnens förändrade fördelning; 3) uppodlingen af ett torrt och öppet land minskar det flytande vattnet; 4) i länder, hvilkas odling icke förändrats, synes myckenheten af flytande vatten ständigt vara densamma; 5) skogarne, som skydda källorna, spara och reglera deras flöden; 6) den fuktighet, som eger rum i skogarne, och trädrötternas förmåga att göra marken genomträngligare böra tagas med i beräkningen; 7) skogsafverkningeni en bergstrakt inverkar på de rinnande vattnen och på källorna, å ett slättland inverkar den endast på källorna. Becquerels memoir bekräftar nu ånyo följande allmänna landthushållningsprinciper: Man förbättrar landets klimat genom hedarnes uppodling, genom kärrtrakternas uttorkning och genom skogsplantering på höjderna samt å all den icke odelbara mark, som ej består af naket berg. — .iiiii——