Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 3

. Laxsisket i Norrland. Till Nerikes Allehanda skrifves från Haparanda den 16 Juni: De näringsfång, hvarutaf befolkningen häruppe alla tider säkrast haft att påräkna sin bergning, iro ladugårdsskötsel och fiske ; och fortfarande äro ax och -mör de mest kuranta varor, vår ort har att bjula på — Det är derför af nöden, att allt söres till deras befrämjande, på det att ej trakten måtte bli ett öde land och allt välstånd härifrån helt och hållet försvinna. — De rikt växande holmängarne i Torneå elf bidraga i hufvudsaklig mån till det förras bestånd, då deremot det feta, något djupa, mjuka elfsvattnet synes vara en eftersökt lekplats för laxen, som värtiden i täta stimm sträfvar upp mot strömmen. Ute i skärvården, der sättet att fånga lax är något olika med det i elfven, är fångsten redan börjad; i elfven deremot hindrar den höga vårfloden att utslå patorna, inom hvilkas förskansningar, som väl kunna tåla vid en närmare beskrifning, man med riga händer drar in laxarne. — På härför utsedt tjenligt ställe utslås från stranden en arm af patuvirke, bestående af, mellan i botten säkert nedkörda, med stenar belastade gröfre granspiror, sammanfogade spädare björkar, grindar m. m. lylikt, hvilken stängsel, på det laxen ej må kunna tränga igenom, genom vidfästade såkallade stängnät göres ännu tätare. — Ytterst på armen stånses på enahanda sätt en aflång fyrkant med en på ena långsidan invid armen nedåt strömmen vänd öppning, hvilken laxen under sin sträfvan mot strömmen nödgas uppsöka, och inom hvilken man, medelst en å två gånger i timmen utkastade notvarp, gör sig ofta nog en rätt god fångst. Patan (karsina) har ungefär sådant utseende: Stundom, beroende af olika lokala omständigheter, utsträckes armen äfven ctt stycke utom fyrkanten, en och träarmade pator. Vångsten i hvarje pata