Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 3

Dagens post. Ännu föreligga icke några detaljer om den stora slagtningen vid Königsgrätz, i hvilken kronprinsens af Preussen och prins Fredrik Karls förenade härar i grund slasit österrikiska nordarmen; men de ortnamn, som i de telegrafiska meddelandena. förekomma, visa, att Benedek på grund af sina partiella nederlag hade öfvergifvit planen att betäcka Prag, för att i stället koncentrera hela sin styrka till försvar af jernvägen Josephstadt—,ardubitz, samt att han sedermera utrymt äfven Pardubitz. Genom preussarnes stora seger kan hela Böhmen betraktas såsom förloradt för Österrike, och man kan efter alla underrättelser antaga, att Benedek, för den händelse att kriget skulle komma att fortsättas, ej skall försöka hejda preussarnes framträngande förr än vid fästningen Olmiitz, som lär kunna upptaga en hel armå, och på hvars ytterligare befästande österrikarne länge med största ifver hafva arbetat. Den styrka, som Benedek kunnat uppställa mot preussarne vid Sadowa, lär, enligt underrättelser från Wien, på det högsta hafva utgjort 200,000 man, och härmed sammanstämma äfven de preussiska uppgifterna. Norddeutsche allg. Zeitung för i Tisdags skrifver: ,,Att de österrikiska kårer, som stodo vid Josephstadt, dragit sig tillbaka till Königsgrätz var en nödvändighet, emedan de preussiska trupperna, efter att hafva stormat Gitschin, framträngde i ryggen af dessa kårer. Från Josephstadt till Königsgrätz är afståndet 2 (geogr.) mil, och Gitschin ligger 6 mil från Königsgrätz. Österrikarne kunde fördenskull icke uppskjuta sitt återtåg, såvida de icke ville utsätta sig för faran att blifva angripna på en gång 1 fronten och i ryggen.. Österrikarne hafva uppenbarligen först i sista ögonblicket fått klart för sig, att Preussen skulle samla hufvudmassan af sin styrka till ett infall i Böhmen. De österrikiska berättelserna hafva alltså från början vittnat om att man betraktade schlesiska härens rörelse mot Böhmen blot som en demonstration, som skulle förleda Benedek att blotta sig på andra punkter, och denna illusion bibehöll sig till det sista, såsom man finner af resonnementer från Wien öfver krigshändelserna i slutet af Juni månad. Benedek sjelf synes hafva delat denna villfarelse, enär han fortfor att hålla sin här utsträckt öfver en betydlig linie och ej i rättan tid kunde få sina trupper koncentrerade, då de tvenne preussiska härarne inbröto i Böhmen. Franska Afto moni öÖren uttalar sig om träffningarne i Böhmen intill den 1 Juli i det väsendtliga på följande sätt: De hit