Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse srån Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. De båda unga flickorna erbjödo en motsats till den så leende, liffulla naturen omkring dem. De gingo långsamt framåt, och öfver bådas anletsdrag låg likasom ett flor af vemod. Trädgärden, som tillfölje af sitt läge på sluttningen af en kulle höjde sig i terrasser, var ganska vidsträckt och innehöll en massa af dessa praktväxter, som tropikens flora erbjuder, och emedan Alma var stor blomstervän, hade hon ett särskildt litet experimentalfält, der hon hade uppdrifvit flera i Vestindien sällsynta växter. Hit förde hon Rosa, som efter en stunds vistelse i fria luften återvann sitt glada, lifliga utseende. De befunno sig nu på den öfversta terrassen och sågo under sig Gustavias ljusa husrader, hvilka omsluta Carenagen, likasom ville staden trycka denna sin hamn till sitt bröst, samt längre bort det blå hafvet, ur hvilket S:t Kitts reste sina väldiga klippmassor. Som Alma måste göra en liten toilett före middagen, dröjde de likväl ej länge qvar på denna herrligt belägna punkt, utan Degäfvo sig genom en annan del af trädgården tillbaka till kiosken, dit gamla Dido snart anlände för att underrätta de båda unga flickorna att middagen var serverad. De begåfvo sig följaktligen till boningshuset samt en trappa upp, der, som vi redan nämnt, de egentliga boningsrummen voro belägna. Här emottogos av Ac. TT TO A