Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1866, sida 3

burg uti Ungern och är son af en läkare. Har valde den militäriska banan, blef uppfostrad i de kejserliga militärinstitutet i Neustadt och inträdde 1822 som kadett i armeen. 1824 blef han sekundlöjtnant, 1835 kapten och avancerade slutligen til öfverste år 1846. Sistnämnde år inträffade polackarnes uppror, som tog en så förstörande vändning för adeln. De få österrikiska trupperna skulle icke hafva varit i stånd att besegra upproret ock sätta en gräns för böndernas raseri, ifall deras ringa antal icke hade blifvit uppvägdt af anförarnes energi och skicklighet. Begge dessa egenskaper utmärkte emellertid Benedek, och genom der seger, han vann öfver polackarne vid Gdov, förberedde han det slutliga afgörandet, som utfördes af general Collin. För denna seger erhöll har Leopo!dsorden. Såsom öfverste vid det af ungrare bestående infanteriregementet Gyulai fick han 1847 befallning att stöta till armåen i Italien. I fälttåget 1848 visade han vid återtåget från Milanc och på hela marschen till Verona en sällsynt kallblodighet och själsnärvaro samt blef af Radetzky mycket berömd. Då sardinarne följande år började kriget ånyo, trängde Benedek i spetsen för sitt regemente in i Mortana, kastade fienden ut ur staden och tillfångatog en hel brigad. Äfven vid Novara ingrep han kraftigt i slagets gång Från Apres armekår försattes han som generalmajor till Donauarmen under Haynau. Vid Raab kommenderade han avantgardet och tvingade ungrarne att draga sig tillbaka, och i slaget vid Komorn bibehöll han sin ställning så hårdnackadt, att alla Görgeys angrepp blefvo fruktlösa. Efter freden stod han någon tid i spetsen för 2:dra armekårens generalstab, och då man sedermera ville ombyta system och behandla italienarne med någon mildhet, blef B. förflyttad från Italien och kommendant i Krakau. 1859 återkalla les han till Italien och i slaget vid Solferino hade han öfverbefälet öfver högra flygeln vid San Martino, der han kastade sardinarne och fransmännen tillbaka. Då han fick befallning att ej vidare fullfölja sin seger, utan följa armeens tillbakatågande rörelser, skall han hafva utgjutit tårar och i bittra ord klandrat öfverkommandot. Efter fredsslutet utnämndes han till fälttygmästare och 1860 blef han generalguvernör i Ungern, der han tillika ställdes i spetsen för ledningen af landets politiska angelägenheter. Det lyckades honom emellertid icke i trots af hans energi och ungerska härkomst att få bugt med ledarne för de ungerske magnaterna, hvadan han i Oktober samma år återkallades för att till armeens stora glädje öfvertaga öfverbefälhafvareposten i Venetien, en post som han först lemnade för att öfvertaga sin nuvarande ställning. Orrar i förbjuden tid. I Hjo tidning berättas: För någon tid sedan skulle en viss possessionat P. på R. leverera en last tegel på Karlsborg, men råkade ut för den oturen att få teglet kasseradt; härom underrättad, reser hr P.sjelf till Karlsborg samt medtager i sitt åkdon en nyligen skjuten orre. Uppkommen till den person, som kasserat teglet, säger han sitt namn och sitt ärende, hvarunder han framtager den medföljande orren och erbjuder den såsom skänk, troligen under förhoppning, att hans tegel nu skulle bli antaget; men härutinnan bedrog han sig, — ithy att han sjelf erhöll en kraftig orre och derefter blef utkörd samt måste helt snopen resa hem med sina — båda orrar. gu — T