DPUUHMCmS ITUII LICDAU o Me d1U 11e1014:! rörande striderna derstädes d. 27 och 28 Juni: Sedan en del af 1:sta armkåren rastat i Liebau och en annan del på en mils afstånd derifrån gått öfver österrikiskböhmiska gränsen och bivuakerat öfver natten, ryckte dessa regementer och batterier med gladt mod genom passen vid Trautenau, utan att stöta på motstånd. Nära staden kommenderades halt, och en militär-inqvarterings-ordonnans ditsändes. Denne sann ingenting misstänkt, och kom så till borgmästaren i Trautenau. Sedan inqvarterings-angelägenheten var afgjord, tillfrågades borgmästaren: , Finnes i staden eller dess omgifning fiendtlig militär? Dr Roth, så heter borgmästaren, svarade och bedyrade, att vi ,,hade icke det ringaste att frukta. Tillfölje deraf inryckte våra trupper, främst två sqvadroner af 1:sta dragonreg., som i traf genomrida staden. Men knappt äro dragonerna utom staden och infanteriet derinom, förrän ett fruktansvärdt skjutande börjar. Från tak, fönster, källargluggar flyga kulorna in i våra förrådda soldaters leder. Elden besvarades, och husen, hvarifrån den utgick, stormades, och en mängd personer, bland hvilka många civile, som deltagit i angreppet, dödades i husen och på gatorna. Under tiden kringgå andra preussiska regementer staden och anträffa på andra sidan österrikiska trupper till ett antal af minst 35,000 (?) man. Största delen af fienden stod betäckt på ett 1,000 fot högt berg, det s. k. Kapellberget. Här började en fruktansvärd strid. Våra ostoch vestpreussiska regementer anföllo genom vattendrag och åkerrält berget med största mod och blefvo på e. m. (slaget började omkring kl. 9 f. m.) herrar öfver situationen. Staden är tagen och fienden tillbakaträngd. Men då synes Gablenz med sin kår. Striden börjar på nytt, och våra utmattade soldater äro för svaga att emotstå denna magt. Ett återtåg måste anträdas, så mycket mer som vårt artilleri var oss till föga gagn på denna för fienden så gynnsamma terräng. Men ännu under natten anlände våra garderitill Trautenau och jagade om förmiddagen följande dag den österrikiska armekåren tillbaka. I anseende till de långa defller, som kåren hade i denna bergstrakt att genomila, kunde reservartilleriet tyvärr icke komma med ifstriden, så att i början endast 12 preussiska kanoner spelade mot 64 österrikiska. Detta olyckliga förhållande stegrade väl våra förluster, men hejdade icke våra tappra bataljoners framryckande. I småskogarne, på bergen, i dälderna framstormade garderna, och fienden dukade under öfverallt. der han icke vek. Usterrikarne förlorade i döde, sårade och fångar 8,000 man; tyvärr äro äfven våra förluster mycket stora. Isynnerhet hafva de 2:dra bataljonerna af kejsar-Frans-grenadierkoch gardesfysiljerregementerna lidit mycket. 1:sta gardesdivisionen tog flera kanoner på slagfältet. Det förrädiska Trautenau är 1 detta ögonblick en ruin. Bland de fångne österrikarne är äfven borgmästaren Roth, som med bakbundna händer följde fångtransporten till Liebau. Samtidigt med denna träffning vid Trautenau stod den skarpa fäktningen vid Nachod, i hvilken general Steinmeto tillbakadref en österrikisk armekår, På dessa af preussarne vunna framgångångar hafva, slag på slag, följt nya. Den 29 Juni stormade och togo preussarne Gitschin, en stad vid Cylidnaån (ett biflöde till Elbe) omkring 2 sv. mil sydost om Mänchengrätz och Turnau, der prins Fredrik Karls arm stod samma dag, samt Omkring 4 mil sydvest om kronprinsens högqvarter, således på den punkt, der begge dessa armåer skulle verkställa sin förening. Positionen togs af två divisioner utaf 2:dra och 3:dje preussiska armekårerna: Det hade enligt preussiska berättelser varit fälttygmästare Benedeks afsigt att göra Gitschin till utgångspunkt för sina kommande operationer; men de stora förluster, som hans avantgarde hade lidit i de föregående striderna och som vid Gitschin förökades med 4,000 man, förmådde honom afstå från att här leverera preussarne ett hufvudslag. Förmodligen har hav ej heller hastigt nog kunnat koncentrera sina trupper på dennå punkt. Österrikiska hären samlade sig i längre tillbaka belägna positioner. De två förenade preussiska härarne uppgifvas hafva en styrka af 280,000 man. Från Gitschin rapporterades d. 2 Juli: dag vid middagstiden anlände konungen af Preussen hit och emottogs af prins Fredrik Karl. Vigen till Gitschin bär ännu spår af den blodiga striden, som fortsattes in i staden. Fienden flydde i oordning om natten. Preussarnes tapperhet var oöfverträfflig. Delar af lifregementet tillbakaslogo, utan att bilda fyrkant, upprepade kavalleriangrepp. Prins Fredrik Karls högqvarter är förlagdt på andra; sidan Gitschin. Förbindelsen mellan första och andra armen är fullständigt verkstäld. Fäångar inbringas oupphörligt. Deras antal öfverstiger redan 5,000. De österrikiska regementena Hannover, Matini och Ramming samt nästan hela 18:de jägarebataljonen äro alldeles upprifna. Hvad man i Österrike väntat af Benedek framgår af följande skrifvelse från Wien af d. 27 Juni till Augsburger allg. Zeitung: Om österrikiska hären fortfarande förhåller, sig defensivt eller åtminstone låter fienden komma närmare, så kan enhvar, som är bekant med lokalitefana möra sim en fårasttillnino om doss — —n——ä om — — — 5 —— )h ) ) e --—— —O—O-O—-— L—l— — —— —?ö aA( A-—